Snöhelvitte!

Jaha!
Då var snön här och Majken har suttit natten igenom och glott mot himlen.
- Ser du vad jag ser, frågade hon.
- Om du menar att snön vräker ner, så ser jag det och jag är INTE glad!
- Jag är jätteglad, sa Majken. Jag skall åka skidor i morgon!
- Det skall du inte. Du skall gå på dina fyra fötter samma runda som vi brukar gå.
- Glädjedödare, väste hon åt mig.
Jag la mig och bad en stilla bön att snön skulle vara borta på morgonen.
Gud hörde inte min bön eller också struntade han i mig eller så var han ute och cyklade runt i snön.
Majken väckte mig vid sextiden.
- Nu har du sovit färdig, viskade hon.
- Herre Gud! Vad har du på dig, mumlade jag.
- Utrustad för en skidtur. Kolla mig! Är jag inte häftig, sa hon.
- Majken! Du är bara för mycket!
Där stod hon i min skidoverall och med pälsmössa på skallen.
- Skidorna står i hallen, sa hon.
- Du kan inte åka skidor, sa jag.
- Man kan väl försöka. Du måste inte vara så himla negativ hela tiden. Här kommer jag in och väcker dig försiktigt och vad gör du? Som vanligt! Skäller på mig!!!
- Ok, vi går ut! Du skall åka skidor om jag så skall hota dig med veterinären om du inte åker hela rundan.
- Hoppsan! Vad du tar i. Klart jag skall åka. Jag har ju sagt det hela tiden.
I hallen stod mina skidor, modell äldre. Långa!
Självklart fick jag släpa skidorna till första backen ner mot havet.
- Skall du bära dem hela vägen, frågade Majken?
- Nu är du väldigt tyst! Ställ dig på skidorna nu så skall jag putta på nerför backen.
Majken såg konstig ut.
- De ser väldigt långa ut.
- Det är för att du skall få plats med båda fötterna på en skida.
- Jag vill inte åka på en skida, muttrade Majken. Jag vill ha båda.
- Knashund! Så! Ställ dig på nu!
- Ok, sa hon.
Så for hon iväg nerför backen ivrigt vrålande:
- Här kommer det en viking och ingen liten plutt!
Så var hon borta.
Hittade skidor och övrig mundering nedanför backen.
Majken var väck.
- MAJKEEEEN!
Ingen hund.
Jag samlade ihop hennes ägodelar och gick rundan bärandes på de j...la skidorna och hemmes kläder.
När jag var nästan hemma, kom hon farande.
- Var har du varit! skrek jag.
- Rundan, sa hon.
- Vem är genomsvett och har fått bära dina skidor och dina kläder och din fula pälsmössa hela vägen?
- Du, sa hon. Förresten, så är det dina skidor och dina kläder.
- Du åker aldrig skidor igen! Hör du det!!!!
- Dramakvinna! Sluta larva dig!