Majken väntar!

- Majken!
- Ja.
- Vad gör du?
- Jag väntar.
- På vad då?
- På de luriga grodorna.
- Vilka luriga grodor menar du?
- De som är så luriga på midsommaren, sa Majken.
- Aha, du menar små grodorna som är lustiga att se?
- Va?
- Ja, du tänker på sången om små grodorna?
- De där luriga, sa Majken.
- Lustiga, sa jag.
- E du go eller? Hur lustigt är det att inte ha några svansar och inte några öron?
- Majken! Det är bara en sång och en danslek som man leker på midsommar.
- När kommer de, undrade Majken.
- De kommer inte, för de finns inte i verkligheten.
- Va?
- Du behöver inte sitta här och vänta, för de kommer inte några lustiga grodor.
- Jag vill se dem ändå, sa Majken.
- Du kan titta på när vi dansar små grodorna.
- Va? Kan de dansa?
- Nej, det finns inga grodor som dansar. Det är vi som dansar som grodor.
- Nu får du väl ändå ta igen dig, sa Majken. Om du skall dansa som en groda, så måste du ju veta att den kan dansa.
- Majken! Det är en ringdans som är en lek, som är på låtsas och inte på riktigt.
- Ta den igen, sa Majken.
- Man hoppar runt i en ring och sjunger och hoppar som grodor och ropar kvack, kvack, sa jag.
- Va?
- Skall jag visa dig?
- Du är ju inte riktigt som du skall vara, sa Majken.
- Det är ju bara en lek, precis som när man har ringdanser på julen om skära havren, vet du väl?
- Skära haren?
- Havren!
- Varför blandar du in haren i grodlivet för?
- Jag försöker bara förklara, så det inte skall bli så in i he....te invecklat för dig att förstå att små grodorna är en ringlek som man leker på midsommarafton när man dansar runt stången, sa jag.
- Vilken stång?
- Den som man klär med blommor och löv, sa jag.
- E det den som grodorna skall dansa runt och vara luriga?
- Nej! Det är det inte! Det är den stången som du inte får se för att du inte fattar någonting, skrek jag.
- Jag vill se grodorna, snyftade Majken.
- Så här gör grodorna, sa jag och så dansade och sjöng jag små grodorna och kvackade.
- Du ser ju inte klok ut, sa Majken.
- Det är så här det går till, sa jag.
- Stackars grodor, sa Majken.

Majkens Hypoteser!

- Kan inte du hypotesa mig så jag kan sluta röka, sa Majken.

- Du röker väl inte, sa jag.

- Jo. det gör jag i smyg när du inte kan se mig.

- Jag ser väl dig jämt. Du är ju alltid med mig.

- Nähä du! Jag får minsann stanna hemma och sitta och glo på alla fjantiga hundar och katter som ränner förbi utanför balkongen. Där sitter jag och svettas och röker.

- Om du menar att jag skall hypnotisera dig, så vill jag inte göra det.

- Får man komma med en enkel fråga?

- Ja, det får man.

- Varför kan du inte hypotesa mig?

- För att du är en hund och det går nog inte att hypnotisera hundar.

- Har du försökt?

- Nej.

- Då kan du ju inte veta, sa Majken. Sätt igång och hypotesa mig så jag dönar av.

- Egentligen skulle jag kanske försöka, så du slutar äta upp alla tuggummi som du hittar.

- Gör det! Ta ifrån mig all glädje jag har, tjöt Majken. Du vet inte hur goda de är!

- Nej, det vet jag inte och jag vill inte veta det heller.

- Jag vill bli rökfri, pep Majken.

- Det är inte sunt att äta använda tuggummi, sa jag.

- Nu har du skiftat ämne, sa Majken. Jag vill sluta röka och jag kan inte hypotesa mig själv, så därför ber jag dig allra ödmjukast, att bara hypotesa mig lite grann.

- Det funkar inte så, sa jag. Du röker inte och har aldrig gjort det och du kan ju inte sluta med något som du aldrig har gjort.

- Du vet inget om livet, sa Majken. Innan jag kom till dig så var jag storrökare. Nu är jag bara smårökare. JAG HADE TÄNKT ATT SLUTA MED DET OCKSÅ!

- Jaha, och vilken sort har du rökt då?

- Ha! Det finns väl bara en sorts rök och det är rök! Du är ju knäpp!

- Jag har hört det förr, sa jag.

- Söv mig NU, skrek Majken!

- Majken, sa jag. Man sover inte när man är hypnotiserad. Man kommer in i ett annat medvetandetillstånd.

- Va?

- Man kommer in i ett annat medvetandetillstånd.

- Hur kommer man in där då?

- Man slappnar av.

- Herre Gud! Om jag ligger och slappnar av i godan ro, så kanske jag bara glider in i tillståndet utan att jag har märkt det.

- Ja.

- Tänk om jag inte kommer från tillståndet. Jag kanske fastnar där i tillståndet.

- Det funkar inte så, sa jag.

- Vi skiter i hypoteserna, sa Majken. Nu blev jag så nervös så jag får nog gå ut på balkongen och släppa ifrån mig lite rök.





Majken och Tummaträt!

- Du är ju kriminell, sa Majken.
- På vilket sätt menar du?
- Du bara snor med dig det där tummaträt, utan att fundera på vem som har tappat det.
- Vem har lärt dig att det kan kallas tummaträ?
- Skit i de du, så lever du längre, sa Majken.
- Tumstock heter det och jag har hittat den på vår promenad och den låg i ett dike och det är ingen som kommer att leta efter den.
- Hur vet du det? Det kanske är någon liten, fattig snickare som bara skulle böja sig ner och klappa sin lilla hund och så tappade han tummaträt, sa Majken.
- Varför har han inte letat efter den då?
- För att han tänker mer på sin lilla hund än på tummaträt, till skillnad från vissa andra.
- Tänker inte jag på dig?
- Inte när du snor andras tummaträ, sa Majken.
- Jag har inte snott den! Jag har hittat den!
- Det sa Rambo den förskräcklige också när han snodde grannens julskinka.
- Jag får väl lägga tillbaka den j----a tumstocken i diket, så någon annan kan hitta den och sno med sig den hem.
- Det går inte, sa Majken.
- Nähä, varför går inte det då?
- Gjort är gjort och nu kommer polisen att ta dig till finkeln.
- Finkan.
- Va?
- Det heter finkan. Finkel är något helt annat.
- Hos den polisen du skall till heter det finkeln, sa Majken. Där får du sitta och dricka vatten och äta vetebröd.
- Jag tror inte polisen vill ha mig där för en ynka liten tumstock, sa jag.
- Det börjar med en soppskål, sa Majken.
- Knappnål, sa jag.
- Va?
- Det börjar med en knappnål, säger man.
- Vem f--n vill sno ett knapphål, sa Majken.
- KNAPPNÅL!
- Ja, det är väl skit i samma, sa Majken. Vad skriker du för? Jag är inte döv än!
- Det heter att det börjar med en knappnål. det betyder att man från början snor något litet och sedan snor större och större saker.
- Snor, sa Majken. Vad äckligt! Vem vill ha snor?
- Vi talade inte om snor.
- Se goddag då! Pratade vi inte om snor?
- Majken! Ett ord kan ha fler betydelser och nu har du hakat upp dig på snor, som finns i nosen och det var inte det snor vi talade om. Vi talade om när man snor saker.
- Snorsaker! Vad äckligt!
- MAAJKEN! Lägg av!
- Jag tror att jag kommer att kräkas på dig. Rakt av!

Majken jagar kaniner!

- Majken!.....MAAAAJKEN! Vad gör du? Du får inte jaga kaninerna!
- E du dum eller! Kaniner är mat och du äter mat och jag jagar fram maten till dina fötter, sa Majken.
- Jag äter väl inte kaniner! Har du någon gång sett mig äta kaniner?
- Nej, det kanske jag inte har, ÄN.
- Just det, sa jag. Jag tänker inte äta kanin idag eller någon annan dag.
- Man sliter bara av den pälsen och slänger den i stekpannan, sa Majken.
- Du är en rå sälle, sa jag.
- Vad är Roselle, undrade Majken.
- Det är man när man jagar oskyldiga små kaniner och säger att man skall flå dem, sa jag.
- Jag har inte sagt att jag skall slå den, sa Majken förnärmat.
- Flå.
- Va?
- Flå, inte slå, sa jag.
- Vad är flå?
- Det är när man sliter pälsen av den, sa jag
- Jag kommer att vara jätteförsiktig. Jag kommer att lyfta av pälsen som när man tar av en kofta, sa Majken.
- Du skall inte lyfta av någonting på den kaninen, sa jag.
- Jag är en stor jägare, sa Majken.
- Jaså.
- Jag delar med mig av mitt byte, men du är ingen tacksam kaninlagare. Jag äter den med pälsen på, sa Majken.
- Det gör du inte!
- Det gör jag!
- Du blir sjuk om du äter rått kött, sa jag.
- Hallå! Knack, knack, är det någon hemma i din skalle? Det är inte råttkött! Det är kaninkött!
- Det är farligt att äta rå kanin, sa jag.
- Stek den då, sa Majken.
- Lägg av!
- Du unnar mig som vanligt ingen mat, bölade Majken.
- Du har ju mat hemma. Du behöver inte jaga.
- Jag har jakten i blodet, sa Majken.
- Säkert, sa jag. Nu är det så att om du har jakten i blodet så får du jaga, men inte äta upp någon liten hårig varelse, som sitter och darrar i skräck framför dig.
- Tjötröv, mumlade Majken.
- Vad sa du?
- Jag sa att den jä....la kaninen är så trött i sina långa öron av ditt tjöt, att han kommer att lägga sig ner och dö rakt av.
- Leverpastej, sa jag.
- Har du det?
- Japp.
- Jag skiter i den där kaninen, sa Majken
-

Majken träffar en huvudfoting!

- Hjälp! skrek Majken mitt i sommarnatten. Jag har sett en vargulv och jag var alldeles grå och den tittade på mig med sitt jättehuvud!
- Det finns inga vargulvar, sa jag. Det heter varulvar och inte vargulvar.
- Det vet väl inte du!
- Jo, det vet jag.
- Vet du, att jag hade ingen päls och var grå som en gyttjegris i skinnet och vargulven som var en huvudfoting var gul med röda naglar, sa Majken.
- Haha, skrattade jag, vilket var fel.
- Du kan skratta du, men tänk om han hade tagit med mig till vargulvlandet. Då hade du inte haft någon Majken längre. Tänk på det du!
- Jag tror inte att du hade fått stanna där så värst länge. När de sett hur mycket du hårar av dig så hade de sparkat ut dig.
- JAG HADE JU INGEN PÄLS!, skrek Majken i mitt vänstra öra, så jag är döv än.
- Du skriker inte mig i öronen, gapade jag.
- Vad gör du då? Hundar har superhörsel och då kan du kanske tänka dig att ditt skrik blir ett vrål i mina öron, men bryr du dig? NEEEEJJJ!, det gör du inte, skrek Majken.
- Tycker du att denna samtalstonen är behaglig, frågade jag.
- Vilken stol, sa Majken.
- Det var inget.
- Har du sagt A får du säga B, sa Majken.
- Tycker du att det är trevligt att vi skriker åt varandra?
- DU SKALL SÄGA  B, vrålade Majken.
- Vadå B?
- Nörd!, sa Majken.
- Akta dig så inte vargulven får hämta dig, sa jag.
- Jag visste det! Du kommer att hota mig med den där huvudfotingen så fort du kommer åt.
- Jag bara skojade.
- Tänk om han äter upp mig i natt?
- Han äter inte hund, sa jag. Han äter bara tusenfotingar, sa jag i ett försök att styra över samtalet till morgondagen prövningar.
- Var får han tag i dem då, frågade Majken.
- I tusenfotinglandet.
- Var ligger det?
- Det vet jag inte.
- Hur kan du då veta att han bara äter tusenfotingar? Han kanske tycker att det är mer mat på mig.
- I morgon skall vi klippa dina klor, sa jag.
- Naglar, om jag får be.
- Ok, naglar.
- Jag vill inte det, sa Majken.
- Jag vet det. Du skall göra det i alla fall.
- Då kan jag ju inte försvara mig mot fienden, sa Majken.
- Du har inga fienden som du måste försvara dig emot.
- Jag har ju huvudfotingen.
- MAJKEN!!!! Det var bara en dröm!
- Det är inte säkert, sa Majken. Fast du! Vet du vad?
- Nej det vet jag antagligen inte.
- Jag skickar han till dig.
- Honom.
- Va?
- Det heter jag skickar honom.
- Vem?
- Huvudfotingen eller vargulven, sa jag.
- Där ser du! Du tror också att han finns, sa Majken