Majken har bett mig att förmedla att hon varit på semester några dagar och att det var väldigt skönt att komma ifrån mig och mitt tjat.
- Skriv att jag tycker att du är en tjötröv, sa hon.
- Nej, det tänker jag inte skriva, sa jag. Så skrev jag det ändå.
- Du anar inte vad frusen hästskit är gott, sa Majken.
- Det tror jag inte.
- Alla hundar på pensionatet fick det till frukost och alla gillade det skarpt.
- Det är fult att ljuga, sa jag.
- Du är dig lik, sa Majken. Bara för att jag säger att alla fick hästskit, så säger du att jag ljuger. Om någon annan hade sagt det så hade du trott på det.
- Ja, ja, säger du det så är det väl så, sa jag i ett försök att få lite lugn.
- Sjörövar-Fanny åt mer än jag, sa hon.
Jag behöver väl förtydliga att den hunden Majken kallar för Sjörövar- Fanny är en bordercollie som opererat bort ett öga. Hon och Majken är riktiga väninnor.
- Jag har lovat att måla hennes naglar ikväll, sa Majken.
- Du skall inte träffa henne ikväll.
- Hur vet du det?
- Hon bor inte här.
- Idag bor hon här, sa Majken. Jag känner på mig att vi träffar henne ikväll.
- Åh, sa jag, det är min synska hund som talar.
- Synska? vad är det för något äckligt? Vad betyder det, undrade Majken.
- Du har en speciell förmåga att se in i framtiden, sa jag.
- Ja, sa Majken malligt. Jag är jättesynkad hela tiden. Jag vet vad som kommer att hända när det blir ett nytt år.
- Så bra, sa jag. Då kanske du kan berätta lite?
- Jag kommer att träffa en mörk främling med vackra ögon och hög svansföring, sa hon.
- Vad kommer att hända mig då, undrade jag.
- Du kommer att gå på dina promenader och gapa och skrika på mig så fort jag andas på någon liten stackare till mus.
- Då kommer det att vara som vanligt då, sa jag.
- Skillnaden, sa Majken, kommer att vara att jag kommer att skita mer i vad du säger.
- Så tycker jag att det är nu.
- Ikväll skall jag ha pälsen på mig, sa Majken. Vad skall du ha?
- Tar väl dunjackan, som vanligt.
- Det var tusan vad det skall vara vanligt! Har du inget annat att sätta på dig än den där fula dunjackan?
- Den är varm och god.
- Och ful!
- Jaha, vad tycker du att jag skall ha på mig då?
- Jag har fullt upp med mig själv, sa Majken. Kan du inte hitta på något annat så får du väl gå i den där fula jackan. Fast jag går inte jämte dig. Folk kan ju tro att jag är i lag med dig.
- Är du inte det då?
- Jo, jo, sa Majken, men ibland vill man liksom inte skylta med det.
- Hör nu min unga dam, sa jag. Vem är det som vill vara i lag med vem när det börjar smälla raketer ikväll?
- Raketer är ett jäv..a otyg, sa Majken. Fast jag vill inte att du stoppar in en massa fetvadd i öronen på mig.
- Det dämpade väl något, sa jag.
- Jag hade ju fetvadd i hela huvudet, sa Majken.
- Det kan inte gå in i huvudet, sa jag.
- Så talar en idiot, sa Majken.
- Vad sa du? Vad kallade du mig?
- Jag sa:- SÅ TALAR EN IDIOT! En fråga?
- Var sitter öronen på mig?
- På var sida om huvudet, sa jag.
- Haha! idioten kan tala!!
- Vad menar du?
- Du sa det ju själv! Öronen sitter på huvudet och i öronen är det HÅL! De hålen går in i huvudet. Där fick du din tjötröv!
- Sluta kalla mig tjötröv!
- Varför?
- Det är fult att kalla mig det.
- Vad skall jag kalla dig då?
- Min kära matte, sa jag
- Matta, sa Majken och vred sig av skratt. Är du en rya eller? Herre Gud, vad du är knäpp! Det är ju nästan synd om dig.
- Majken! Nu coolar du ner!
- Vad är det?
- Du ligger lågt!
- Ha! Jag ligger på ryan! Vilket nyårsfirande det skall bli! Gott Nytt på dig, min Rya!
Egentligen skulla jag skriva med rött, för jag är så upprörd på Majken, samtidigt tycker jag lite synd om henne.
En sådan här varelse satte hon i sig dagen före julafton. Ja, inte riktigt hela.
Vi var på en svinkall promenad.
Det ligger en död varelse i snön.
Majken springer lös.
Hon gör ett tigersprång mot döingen och jag gör ett inte lika elegant älgskutt mot Majken, samtidigt som jag vrålar:
- MAJJJJJJKEN!!
Hon hinner först.
Jag får tag i en hårlös svans, som inte tillhör Majken, utan en råttsvans som sticker ut ur Majkens mun.
- Majken! Spotta!, skriker jag.
- Varför då, säger hon i samma ögonblick som hon sväljer ner hela råttan, utan svans, för den har jag i handen.
- Du är bara för äcklig, hör du det! Jag är så arg på dig så jag skulle kunna slå dig!
- Aga är förbjudet i Sverige, säger Majken.
- Fattar du att du kommer att spy och skita iväg hela julen!
- Ta det lite cool, sa hon. Den var inte gammal, såg du väl.
- Här tror man att du är en prinsessa och så är du värre än en kloakråtta. Det kanske var en kloakråtta du satte i dig och då blir du jättesjuk.
- Du tror alltid det värsta, sa Majken.
- Nej, jag vet! Tycker du detta var bättre än hundmaten och en och annan köttbulle så får du väl bli råttfångare i stället och skaffa din egen mat.
- Får jag inga köttbullar, vrålade Majken?
- NEJ, NEJ, NEJ, skrek jag
- Det är ju jul?
- Ja det är det, sa jag, men vem är så korkad så hon hellre äter råttor?
- Vad taskig du är. Det ena behöver väl inte utesluta det andra, sa Majken
- DU TÅL INTE RÅTTOR! Du blir sjuk!
- Nej, jag blir inte sjuk. Jag lovar att inte spy på mattan. Jag kan spy på golvet.
- MAJJJJJJKEN!!!
- Ja, men den var ju färsk såg du väl. Den var ju alldeles stelfrusen och då hade den säkert frusit i bara farten.
- Ja, så tinar den upp i din mage och kommer att bli urförb..d för att du kapat svansen på den, sa jag.
- Det var ju du som slet svansen av den, bölade Majken
- Blir du sjuk så blir jag galen!
- Då är det lugnt, sa Majken. Du är ju redan galen.
Majken har bestämt sig för att skriva julkort och hon har bestämt att jag skall bistå henne om det mot förmodan skulle vara så att hon missar någon.
- Du behöver inte sitta över mig och glo vad jag skriver, sa hon.
- Tänkte att du kanske behöver ha hjälp med stavningen.
- Varför skulle jag det?
- Ibland har till och med jag svårt att stava rätt, sa jag.
- Lägg av! Jag är ingen discolektor, om du nu trodde det.
- Dyslektiker, heter det.
- Inte i hundvärlden. Där heter det discolektor. Du vet väl förresten inte vad det är.
- Nej, det vet jag inte, sa jag, något trött på fröken bessewisserhund.
- Är du sur, frågade Majken.
- Jag är inte sur!
- Varför skriker du?
- Makjen! Skriv dina kort och var tyst!
- Orättvis är vad du är. Här är man trevlig och skall skicka julkort till vänner och bekanta och vad gör du? Ryter!! För all del jag skall skicka mina kort utan din hjälp.
- Du vet var jag finns om du behöver mig, sa jag lite ansträngt.
- Du vet var jag finns, härmade Majken. Ja! Jag vet alltid var du finns! Jag har ett sjätte sinne! Jag vet var alla befinner sig som hör till det här hushållet.
- Jaså du.
- Ja, fråga mig vad som helst så skall jag tala, sa hon malligt.
- Finns tomten?
- Vad var det för jäk..a fråga?
- Du vet ju allt. Finns tomten?
- Hör han till det här hushållet? Nej!!!! Det gör han inte! Klart att han finns, sa Majken.
- Var bor han?
- E du dum eller? Han bor i säcken.
- Ha! Där tror jag inte han får plats, sa jag.
- Klart han inte får, sa Majken. Annars hade han väl inte behövt ge bort allt han har samlat i säcken hela året. Fattar du vad han har gott om plats efter nyår.
- Du har svar på allt du Majken.
- Skall jag skicka kort till Plutten?
- Klart att du skall. Plutten är ett tvåårigt litet barnbarn.
- Han petade mig faktiskt i ögat.
- Han gjorde inte det med vilja, sa jag.
- Nej, han gjorde det med fingret, sa Majken.
- Han förstod inte bättre. Han är ju så liten.
- Jag kunde ha bitit fingret av honom, men jag valde att inte göra det.
- Det var snällt av dig, sa jag.
- Ha! Det var av ren självbevarelsedrift. Du hade säkert avlivat mig om jag hade gjort det. Och den glädjen unnade jag dig inte.
- Majken! Gullehunden! Jag älskar ju dig. Jag skulle inte göra så mot dig, men jag skulle ha ett allvarligt samtal med dig.
- Ja, dem har man ju hört till leda. Skulle inte du koka skinka?
- Jo, det skall jag göra nu.
- Då kanske man kan få lite skrivro.
- Akta så jag inte biter dig, sa jag.
- Du blir väldigt hårig i munnen, sa Majken.
Nu har Majken tjatat hål i huvudet på mig och har tvingat mig att hämta tomtekläderna i källaren. Jag har letat i kartonger och skåp och i det lilla förrådet i källaren som ligger i huset bredvid vårt.
Ibland roar några snorvalpar med att panga lampor i källaren och det var precis det de gjort när jag kom ner.
Eftersom jag visste detta så tog jag ficklampa med mig.
Här är förråden placerade inne i skyddsrummen och där är mörkare än en decembernatt. När jag stod med skallen i en låda och ficklampan i munnen, behagade lampan att slockna.
Vad svart det blev.
Efter ett par varvs snurr och ett famlande utmed väggar så insåg jag att jag var ur kurs. Jag var säker på att jag var vid dörren, men det var jag inte alls. Hittade helt sonika inte ut.
Paniken började krypa över mig och jag famlade i nätgrindar och väggar innan jag satte mig ner på golvet och andades.
Tänkte arga tankar om Majken, som inte lämpar sig att nedteckna på papper.
Kröp i en kvart när jag slog huvudet i dörren och blev fri.
Jag skrek åt Majken när jag kom upp.
- Du vet inte hur jag har haft det i källaren när jag har letat efter dina för..de tomtekläder!
- Nej, sa Majken. Jag kan ju inte veta det för jag fick ju inte följa med.
- Då hade vi varit två som suttit inspärrade i mörkret, gapade jag.
- Du glömmer en sak, sa Majken. Jag har en näsa som hade kunnnat lukta oss ut.
- Se Godag då, vad du kan.
- Jag hade säkert talat om för dig innan att du skall sätta i nya batterier i lampan.
- Varför gjorde du inte det då?
- För att du är en tjötröv, sa Majken.
- Vad sa du?
- Du hörde vad jag sa. Varför kan du inte vara glad att du har kommit levande ut från källaren och tacka mig för att du får umgås med en sådan trevlig hund som jag?
- Prova nu! Kan du inte ha tomtekläderna så får du inte vara tomte.
- Du är ju bara för taskig! Jag fick inte vara lucia och nu kanske jag inte får vara tomte heller. Är det tacken!
- Tacken för vad?
- För att jag står ut med dig.
Majken gick gråtande och snorande ut från köket.
- Jag kommer aldrig att bli glad mer, hulkade hon.
- Kom hit och prova nu och larva dig inte, sa jag.
- Jag kommer inte på befallning!
- Snälla Majken!
- Ja, vad vill du?
- Skulle lilla fröken prinsessan vilja vara så snäll och prova tomtekläderna som hon tjatat om i dagarna många?
- Kan jag väl, sa Majken. Vet du en sak?
- Nej.
- Du är en tjötröv.
Vad händer hemma hos oss?
Majken har äntligen fått sin himmelsäng, som hon väntat så länge på.
Med mycket trixande och mycket hjälp har det blivit en önskesäng till prinsessan.
När jag kom in i hennes rum i morse, sov hon djupt och snarkade ljudligt.
Pussade försiktigt på lilla nosen och hon satte sig upp lika fort som Foppa skjuter en puck i mål. Hon drämde näsan i min haka och jag kunde höra hur det skallrade om mina tänder.
- Vad gör du, skrek hon! Skall du skrämma vettet ur mig eller var du på väg att hugga mig i halsen?
- Jag skulle ju bara pussa dig godmorgon, sa jag.
- Såg du inte att jag sov? Vem vill bli pussad på när man sover?
- Ja, jag hörde att du sov. Jag ville pussa på dig ändå.
- Vadå hörde?
- Ja, du snarkade, sa jag.
- Hörru Du! Du kan beskylla mig för mycket, men där går gränsen. Jag snarkar inte och har aldrig gjort det och kommer aldrig att göra det. Jag sover nämligen så lätt att jag vaknar vid minsta knäpp. Där fick du fikon, som man säger i Staterna. sa Majken.
- Ibland snarkar du till så du väcker dig själv, sa jag.
- Vad du håller på! Kan du sluta klaga på mig?
- Du vet väl förresten inte vad de säger i Staterna, sa jag.
- Det tror du inte va? Jag har nog lärt mig ett och annat på mina rundor här i stan må du tro. Om du visste hur mycket vi stackars varelser blir tvungna att lyssna på i ert dösnack. Även om man fäller ner öronen så tränger orden från era kvinnomunnar in som knivar i trumhinnorna.
- Vad barnslig du är nu Majken. Skall du med ut?
- Nej!
- Va?
- Nej, jag skall inte följa med ut!
- Varför?
- Så jä..a opsykologisk du är! Man frågar inte varför!
- Nähä, vad frågar man då?
- Man säger: - Vad är det som gör att du inte har någon lust att följa med din idiot till matte ut?
- Är det vad du kallar mig?
- Det var bara ett exempel, sa Majken
- Tycker du det var psykologiskt?
- Vad du märker ord hela tiden! Jag skall inte gå ut! Hör du det!
- Kissar du inne slår jag benen av dig, gapade jag.
- Ok! Jag följer väl med då.
