- Ja, sa Puzzel, lille Jack Russelpojken som jag kallar Plutten. Det fattar du väl!
- Låter som om ni gaddat ihop er mot mig. sa jag.
- Det är ju snart jul och då är det rött som gäller, sa Vaktmästarn.
- Där hör du, sa Puzzel. Då är det rött som gäller!
- Ok! jag skriver med rött. Jag böjer mig för majoriteten.
- Vem böjer du dig för, undrade Vaktmästarn?
- Ja, varför böjer du dig, frågade Puzzel.
- Ni är två, sa jag och det är dubbelt så många som en och jag är en och då är ni majoriteten och då böjer jag mig.
- Hon är ju dum i huvet, sa Puzzel.
- Kanske inte dum, sa Vaktmästarn, men rätt knäpp. Har du fattat varför hon böjer sig?
- Hon viker sig dubbel, tror jag.
- Varför gör hon det? Har hon ont eller?
- Skit i varför. Huvudsaken är att hon skriver med rött.
- Va? Mössan?
- Vadå mössan?
- Du sa ju att hon skriver med huvudsaken. Kan man skriva med mössan?
- Ha! Hon skriver väl inte med mössan! Nu är du allt rolig lille plutt.
- Vad skriver hon med då, undrade Plutten?
- Nu är det så att jag skriver med pennan, sa jag.
- Vad skall du skriva om idag då, frågade Vaktmästarn?
- Ja, vad skall du skriva om idag då, frågade Plutten.
- Jag kan ju skriva om er, eller så kan jag skriva om julen.
- Jag tycker att du skall skriva om julen, sa Plutten.
- Då tycker jag det med, sa Vaktmästarn.
- När jag tänker på julen, så tänker jag väldigt mycket på hur julen var när jag var liten.
- Va, sa Plutten? Har du varit liten?
- Klart att jag har, sa jag. Alla människor har en gång varit små barn.
- Det skulle jag vilja se, sa Vaktmästarn och Plutten i kör.
- Är det så konstigt att jag också varit liten? Det funkar ju precis som när ni var små.
- Var du en hundvalp när du var liten, sa Plutten?
- Klart hon inte var, sa Vaktmästarn.
- Nej, sa jag. jag var en människovalp.
- Hade du några valpsyskon, frågade Plutten?
- Ja, jag hade fyra syskon.
- Vem kom först, sa Vaktmästarn?
- Jag.
- Då vann du, sa Plutten.
- Kom du på julen, undrade Vaktmästarn?
- Nej, på sommaren, sa jag.
- Jag kom på julen, sa Plutten. Tomten hade mig i säcken och så hällde han ut mig på mattan hos Tomas och Marianne. Där låg jag som en liten valp och väntade på julklappar, men det fick jag inga.
- Där ljuger du allt så tungan svartnar i munnen på dig, sa Vaktmästarn. Du kom på våren när sommarn var nära. Då var det minsann inte någon tomte med dig i säcken.
- Jag kom visst med tomten, pep Plutten.
- Eftersom du är en liten plutt så kan vi låtsas att du kom med tomten, sa jag.
- Jag vill inte låtsaskomma, vrålade Plutten!
- Skärp till dig! Säger hon att vi låtsas att tomten kom med dig så är det så.
- Ja, sa Plutten. När jag ramlade ut ur säcken så lyste allas ögon.
- Fan, vad otäckt!, sa Vaktmästarn.
- Nej, sa Plutten. De lyste av glädje att deras lille Puzzel hade kommit till dem.
- Jag känner igen den historien, sa Vaktmästarn. Kom det inte tre vise män med gåvor också?
- Jo, sa Puzzel. Det gjorde det. Först kom grannen med tuggben. Sedan kom en tant med korv och så en gubbe med snus.
- Hallå!!!!! Är du knäpp eller? Om det var tre vise män så kan det ju inte varit en tant som kom med korv, sa Vaktmästarn.
- Tänk för att det var så, skrek Plutten! Tanten var ingen tant för hon var en gubbe som klätt ut sig till tant och hon hade julkorv till mig!
- Nu tycker jag att detta är på väg att spåra ur, sa jag.
- Va? sa båda.
- Kan vi ta det där med utklädda tanter en annan gång, sa jag.
- Spårade tåget ur, undrade Plutten?
- Det gjorde det, sa Vaktmästarn.
