Herre Gud!!

 Ja, Herre Gud, vad det var längsedan jag skrev här. Majken har flyttat till Gud, tror jag.

 Nova har flyttat in till oss från Eslöv. Hon har tagit över basandet och är den som signalerar mest och högst när det går någon i trappan. Hon tycker att brevbäraren borde ha ett par filttofflor.

 Astrid Carlsson är en soffpotatis som gillar god mat och som lagt på sig en del.

Engla är tuffingen som jagar fåglar, kaniner, hundar och ekorrar.

Pussel är daghunden som kan sjunga!

Snart Jul!

- Du skall ju skriva med röd färg, fattar du väl, sa Nova, eller Vaktmästarn som hon också kallas.
- Ja, sa Puzzel, lille Jack Russelpojken som jag kallar Plutten. Det fattar du väl!
- Låter som om ni gaddat ihop er mot mig. sa jag.
- Det är ju snart jul och då är det rött som gäller, sa Vaktmästarn.
- Där hör du, sa Puzzel. Då är det rött som gäller!
- Ok! jag skriver med rött. Jag böjer mig för majoriteten.
- Vem böjer du dig för, undrade Vaktmästarn?
- Ja, varför böjer du dig, frågade Puzzel.
- Ni är två, sa jag och det är dubbelt så många som en och jag är en och då är ni majoriteten och då böjer jag mig.
- Hon är ju dum i huvet, sa Puzzel.
- Kanske inte dum, sa Vaktmästarn, men rätt knäpp. Har du fattat varför hon böjer sig?
- Hon viker sig dubbel, tror jag.
- Varför gör hon det? Har hon ont eller?
- Skit i varför. Huvudsaken är att hon skriver med rött.
- Va? Mössan?
- Vadå mössan?
- Du sa ju att hon skriver med huvudsaken. Kan man skriva med mössan?
- Ha! Hon skriver väl inte med mössan! Nu är du allt rolig lille plutt.
- Vad skriver hon med då, undrade Plutten?
- Nu är det så att jag skriver med pennan, sa jag.
- Vad skall du skriva om idag då, frågade Vaktmästarn?
- Ja, vad skall du skriva om idag då, frågade Plutten.
- Jag kan ju skriva om er, eller så kan jag skriva om julen.
- Jag tycker att du skall skriva om julen, sa Plutten.
- Då tycker jag det med, sa Vaktmästarn.
- När jag tänker på julen, så tänker jag väldigt mycket på hur julen var när jag var liten.
- Va, sa Plutten? Har du varit liten?
- Klart att jag har, sa jag. Alla människor har en gång varit små barn.
- Det skulle jag vilja se, sa Vaktmästarn och Plutten i kör.
- Är det så konstigt att jag också varit liten? Det funkar ju precis som när ni var små.
- Var du en hundvalp när du var liten, sa Plutten?
- Klart hon inte var, sa Vaktmästarn.
- Nej, sa jag. jag var en människovalp.
- Hade du några valpsyskon, frågade Plutten?
- Ja, jag hade fyra syskon.
- Vem kom först, sa Vaktmästarn?
- Jag.
- Då vann du, sa Plutten.
- Kom du på julen, undrade Vaktmästarn?
- Nej, på sommaren, sa jag.
- Jag kom på julen, sa Plutten. Tomten hade mig i säcken och så hällde han ut mig på mattan hos Tomas och Marianne. Där låg jag som en liten valp och väntade på julklappar, men det fick jag inga.
- Där ljuger du allt så tungan svartnar i munnen på dig, sa Vaktmästarn. Du kom på våren när sommarn var nära. Då var det minsann inte någon tomte med dig i säcken.
- Jag kom visst med tomten, pep Plutten.
- Eftersom du är en liten plutt så kan vi låtsas att du kom med tomten, sa jag.
- Jag vill inte låtsaskomma, vrålade Plutten!
- Skärp till dig! Säger hon att vi låtsas att tomten kom med dig så är det så.
- Ja, sa Plutten. När jag ramlade ut ur säcken så lyste allas ögon.
- Fan, vad otäckt!, sa Vaktmästarn.
- Nej, sa Plutten. De lyste av glädje att deras lille Puzzel hade kommit till dem.
- Jag känner igen den historien, sa Vaktmästarn. Kom det inte tre vise män med gåvor också?
- Jo, sa Puzzel. Det gjorde det. Först kom grannen med tuggben. Sedan kom en tant med korv och så en gubbe med snus.
- Hallå!!!!! Är du knäpp eller? Om det var tre vise män så kan det ju inte varit en tant som kom med korv, sa Vaktmästarn.
- Tänk för att det var så, skrek Plutten! Tanten var ingen tant för hon var en gubbe som klätt ut sig till tant och hon hade julkorv till mig!
- Nu tycker jag att detta är på väg att spåra ur, sa jag.
- Va? sa båda.
- Kan vi ta det där med utklädda tanter en annan gång, sa jag.
- Spårade tåget ur, undrade Plutten?
- Det gjorde det, sa Vaktmästarn.

Vaktmästarn i Varberg!

Jaha, så har man fått en ny vaktmästare. Hon är vass den här lilla. Det gäller att katter och kaniner håller sig undan.
- Va? sa du katter? Var är de?
- Ja, du är ju inte så förtjust i dem.
- Säg som det är. Jag blir galen av katter! Jag är allegorisk och får snor i hela huvet.
- Du menar att du är allergisk och får snuva.
- Va?
- Är du allergisk mot katter?
- Jag sa just det.
- Vad är det du inte tål då?
- Are you talking to me?
- Ser du någon annan här?
- Är du en bacill idiot?
- Imbicill, sa jag.
- Va?
- JAG TÅL INTE KATTER! De där som smyger omkring på ljudlösa fötter och sätter klorna i ryggen på dig när du minst anar det, sa Nova.
- Alla katter gör väl inte det?
- Förr eller senare, sa Nova.
- Om du skulle få tag i en katt, vad skulle du göra då?
- Ha! Kuggfråga! Du tror att jag skulle bita va?
- Ja, och så skulle du gå därifrån med en sönderriven näsa.
- Så bängalou är jag inte, sa Nova.
- Vad skulle du då?
- Du fattar inte. Det är jakten som är det roliga och inte att bita i de otäcka monstren.
- Oj då!
- Vadå ojdå?
- Jag trodde att du skulle slita dem i stycken, sa jag.
- Vem tar du mig för egentligen? Tror du att jag är någon sorts djurplågare eller?
- Man undrar ju, sa jag.
- Man skall inte undra så mycket. Då kan man bli knäpp. Ta det cool och slappna av lite. Du är så himla på hela tiden. Hur orkar du med dig själv?
- Är ju liksom tvungen att orka med mig. Hur orkar du med dig?
- Jag bara är. Punkt Slut.
- Hur gör du då?
- Står väl och glor ut genom fönstret tills ögonen trillar ihop och då sover jag en stund och sedan glor jag igen tills jag får gå ut och jaga katter.
- Du är ju lika knasig som Majken.
- Det är min syrra sörru!
- Ja, hon är i himlen.
- Jag vet.

Majken Berättar!

HALLÅ DÄR NERE!!!!!!!Majken här!Är det någon som hör mig! Hallå Jorden! Majken is calling! Jag har kommit på hur det egentligen är!    Hörru Plutthund! Kan du säga till din matte att jag är på tråden? Lyft på öronlocken och lyssna för he.....! E DU DÖV ELLER!!

- Majken! Nu slutar du att skrämmas! Nova är nyopererad och du får ta det lite varsamt.

- Jaså du!

- Vadå jaså du?

- Den kunde du operera, men inte mig.

- Nu är du orättvis. Du var ju så sjuk att det inte funkade. Det vet du ju.

- Ja,ja! Nu skall vi snacka om något annat, sa Majken.

- Och vad vill du avhandla idag då?

- Va?

- Ja, vad vill du avhandla?

- Jag vill inte handla. Jag vill prata.

- Ok, vad vill du prata om?

- Kärleken, sa Majken.

- Det var ett trevligt ämne, sa jag.

- Du fattar ju inget, sa Majken.

- Förklara för mig då?

- Skall du ha den där fläcken länge eller?

- Vilken fläck?

- Va trött jag blir på dig! VILKEN FLÄCK? Det där som skall se ut som en hund, sa Majken.

- Ja, det skall jag. Hon heter Nova och är en liten gullig hund.

- Jag vill också va en gullig hund, bölade Majken!

- Det är du ju!

- Jag vill va gulligast, pep Majken.

- Ok, du är gulligast!

- Det säger du till alla byrackor! Åhhhhhhh! varför är livet så orättvist?

- Majken!

- Är det mig du talar till?

- Vad var det du skulle berätta för mig?

- Det har jag glömt, sa Majken.

- Jaha.

- Jag bara skojar, sa Majken. Jag har inte glömt vad det var.

- OK!

- Jo, sa Majken. Det är så här enligt min filosofi, att ni människor där nere på jorden lever ett riktigt egotrippat liv.

- Jaså, sa jag.

- Men Herre Gud, människa! Kan du vara tyst så jag får förklara?

- Jag är tyst, sa jag.

- Jo, sa Majken. Alla skall förverkliga sig själva och tänker i första hand på sig själva och hetsen och stressen jagar livet ur er. Ni kommer hem dödströtta och lever ett liv där ni saknar kärlek och medmänsklighet. Vad gör ni då? Jo, ni köper en hund eller en katt för att få den där villkorslösa kärleken ni längtar efter så innerligt. Ni får ge kärlek till djuren när ni har tid och ni får alltid kärlek tillbaka. Den kärlek som ni skulle känna och ge och få från era medvandrare på den känslomässigt allt kallare jorden.

- Det ligger något i vad du säger, gullehund.

- Klart att det gör. Det är ju jag som är fillesofen, sa Majken.

- Filosofen, sa jag.

- Det är inte sant, sa Majken! Nu är du igång igen! Räcker det inte med att jag älskar dig från himlen?

- Jo, det är klart att det gör, min älskade fillesof.

- Pussa på den fläckiga från mig, sa Majken.

- Skall jag göra. Puss på dig själv, mitt hjärta.





Vykort från Himlen!

Dagen idag damp det ner ett vykort från Majken. Tack Gullehund för det! Hon undrade hur jag har det här nere. Själv har hon fullt ös och det finns tydligen en och annan tjötröv även i himlen.
- Såg att du läste kortet!
- Jaså, du har tittat hit.
- Jag har full koll på dig, sa Majken. Har liksom perfekt utsikt här uppifrån.
- Jaha, och du har fullt upp läste jag?
- Finns lite att hålla reda på, om man säger så, sa Majken.
- Ja, själv har jag ett par småhundar, som går med på promenaderna.
- Har lagt märke till det. Den där lille är en gaphals. Den får du försöka få ordning på. Vad heter han?
- Han heter Puzzel och bor i Läjet. Det är en liten herre på fem månader.
- Ha! Herre! Han är en liten plutt, sa Majken.
- Ja, men du vet ju hur Jack Russel är, sa jag.
- De kan göra ont i snoken.
- Ja, om de bits, sa jag.
- Vad är det där andra åbäket för något då?
- En liten blandis på tre.
- Kunde just tänka mig det. Ingen riktig hund har så mycket fräknar över hela kroppen, sa Majken.
- Hon heter Nova, sa jag.
- Är hon en SuperNova då?
- Värst vad du kan då?
- Nu när jag är i himlen så kan jag allt. När jag var nere hos dig, kunde jag nästan allt.
- Är det så att man blir vis och klok när man kommer till himlen?
- Nja, sa Majken. Inte alla. Har hört av en som heter Per att man skall sitta på höger sida. Vilken sida är det?
- Den som man hälsar med, sa jag.
- Va?
- Den sidan som man hälsar vacker tass med, sa jag.
- Hälsar med vacker tass, sa Majken.
- Ja!
- Jag nosar dem i baken som jag hälsar på, sa Majken. Är höger baken?
- Nej, sa jag. Höger är inte baken. Om du står bakom baken så är höger tass framför.
- Va?
- Baken är där bak!
- Tror du jag är dum eller? Jag vet väl att baken är där bak! Jag bara vill veta var höger är, fnös Majken.
- När du satt och tiggde mat vid bordet, så satt du på höger sida om mig, sa jag.
- Jag tiggde väl aldrig vid bordet.
- Jo, det gjorde du hela tiden, sa jag.
- Vilken sida om bordet satt jag då?
- På höger sida!
- Det kan jag inte ha gjort. Nu har du fel igen, sa Majken.
- Vi skiter i det, sa jag.
- Jaha, när du har fel så skall vi skita i det och när jag har fel, vilket jag inte har så skall det ältas.
- Jag vill inte prata om höger mer, sa jag.
- Vilken sida är vänster, sa Majken?
- Den sidan du tror att det är, sa jag.
- Nu är du sur!
- Det är jag inte!
- Här skickar man vykort från himlen och har besvär och du bara luras på höger och vänster, pep Majken.
- Jag är jättetacksam och glad över att höra ifrån dig. Jag Älskar ju dig!
- Om du verkligen älskar mig så skulle du förklara vad höger är, sa Majken.
- Varför frågar du inte Per?
- Han vet ju ingenting den där Per. Alla säger att han är en Santa Lucia och det kan ju inte stämma.
- Nej, det stämmer inte, sa jag.
- Nu skall jag gå och bada, sa Majken. Vi hörs!
- Kram! Gullehund!
- Kram! Tjötröv!

Majken gör sig påmind!

- Hallå!!!!!!!!!!!! Är du där?
- Va? Vem är det?
- E du dum eller? Det är ju jag, Majken!
- Älskade hjärtat! Är det du?
- Vem trodde du det var din hönshjärna?
- Ja, nu hör jag att det är du. Jag trodde man blev snäll när man kom till himlen.
- Vill du med de orden påstå att jag inte var snäll när jag var hos dig?
- Jo, du var snäll, men ditt språkbruk kanske inte alltid var så snällt.
- Hård men rättvis var jag.
- Hur har du det i himlen?
- Vad tror du? Sitta och spela kort med en massa jävla änglar. Hur kul är det?
- Du spelar väl inte kort hela tiden?
- Nej, ibland kollar jag vad du har för dig och det blir man ju inte precis munter av.
- Jag saknar dig.
- Varför det? Jag är ju här och förresten så har du ju mig i en låda på byrån.
- Ja, det passade ju inte att grävas ner.
- Herre Gud! Vad du är larvig! Om du inte vill gräva ner mig så kan du ju öppna lådan vid nästa storm och låta mig fara rakt ut i vinden.
- Får man det?
- Ha! Får man det? Sedan när har du brytt dig om vad man får? Du kan ju kasta mig i havet.
- Jag tror inte jag kan det.
- Varför? Tror du att Gud ser dig och kastar sin vrede över dig?
- Vem är larvig nu?
- Hörru! Du slutar väl inte att skriva om mig?
- Jag slutar aldrig att skriva om dig. Knashund!
- Tjötröv!

Jag hade precis satt spaden i jorden vid plats 340 när jag hörde en välbekant röst:
- Hade du tänkt lägga mig under det stora trädet?
- Majken?
- Det hade du inte väntat dig va?
- Var är du? Jag ser dig inte?
- Stäng munnen och se inte ut som ett gapande fån, sa Majken.
- Vill du inte ligga på plats 340, sa jag och kände mig urknäpp?
- Jag vill att du lägger ner pösen i 343, sa hon.
- Påsen, sa jag.
- Va?
- Påsen! Det heter påsen och inte pösen.
- Det vet jag väl, sa Majken. Jag skulle bara kolla om du var dig lik. Och det är du.
- Majken! Var är du?
- Tja, jag är överallt och ingenstans.
- Va?
- Har du knäck i lurarna? Jag är var som helst. Tänk på mig så är jag där.
- Kan du se mig?
- E du dum eller? Kan du se mig? Klart att jag kan! Annars hade jag väl inte sagt till dig att jag inte vill ligga under det stora trädet. Det kan ju trilla ner rakt över mig! 
- Ok, jag gräver ner dig vid 343, sa jag.
- Ja, sa Majken. Nu är det ju inte riktigt mig du gräver ner.
- Nähä, sa jag.
- Tycker du att det ser ut som jag?
- Nej, det är klart att det inte gör, men det är vad som blev kvar, sa jag.
- Hade du tänkt att gräva ner det andra åbäket på samma ställe, undrade Majken?
- Åbäket heter Troll och är en vacker Greyhound, sa jag.
- Jag tycker det ser väldigt mycket ut som en pöse med ungefär samma innehåll som min pöse.
- Tänkte lägga er ihop så ni slipper vara ensamna, sa jag.
- Vad barnslig du är, sa Majken. Vi är inte ensamna. Jag är ju här med dig.
- Det är tomt utan dig, sa jag.
- Du äter så gärna upp min tjing och tar mina vitaminer, sa Majken.
- Du är dig lik, sa jag.
- Jag är inget lik! Jag är en Änglahund som finns för dig alltid. Jag går bredvid dig när du promenerar i naturen. Jag vakar över dig om natten och pussar på dig i soluppgången.
- Jag Älskar dig Majken, sa jag.
- Jag Älskar dig med, din tjötröv, sa Majken.