Vaktmästarn i Varberg!

Jaha, så har man fått en ny vaktmästare. Hon är vass den här lilla. Det gäller att katter och kaniner håller sig undan.
- Va? sa du katter? Var är de?
- Ja, du är ju inte så förtjust i dem.
- Säg som det är. Jag blir galen av katter! Jag är allegorisk och får snor i hela huvet.
- Du menar att du är allergisk och får snuva.
- Va?
- Är du allergisk mot katter?
- Jag sa just det.
- Vad är det du inte tål då?
- Are you talking to me?
- Ser du någon annan här?
- Är du en bacill idiot?
- Imbicill, sa jag.
- Va?
- JAG TÅL INTE KATTER! De där som smyger omkring på ljudlösa fötter och sätter klorna i ryggen på dig när du minst anar det, sa Nova.
- Alla katter gör väl inte det?
- Förr eller senare, sa Nova.
- Om du skulle få tag i en katt, vad skulle du göra då?
- Ha! Kuggfråga! Du tror att jag skulle bita va?
- Ja, och så skulle du gå därifrån med en sönderriven näsa.
- Så bängalou är jag inte, sa Nova.
- Vad skulle du då?
- Du fattar inte. Det är jakten som är det roliga och inte att bita i de otäcka monstren.
- Oj då!
- Vadå ojdå?
- Jag trodde att du skulle slita dem i stycken, sa jag.
- Vem tar du mig för egentligen? Tror du att jag är någon sorts djurplågare eller?
- Man undrar ju, sa jag.
- Man skall inte undra så mycket. Då kan man bli knäpp. Ta det cool och slappna av lite. Du är så himla på hela tiden. Hur orkar du med dig själv?
- Är ju liksom tvungen att orka med mig. Hur orkar du med dig?
- Jag bara är. Punkt Slut.
- Hur gör du då?
- Står väl och glor ut genom fönstret tills ögonen trillar ihop och då sover jag en stund och sedan glor jag igen tills jag får gå ut och jaga katter.
- Du är ju lika knasig som Majken.
- Det är min syrra sörru!
- Ja, hon är i himlen.
- Jag vet.