Majken osar ner!

- Majken!!!!!!!!!!!! Vad gör du?

- Vadå? Det ser du väl att jag gör kattpannkakor.

- Majken! Man kan inte laga mat mitt i natten. Du osar ju ner hela huset.

- Om jag är hungrig och det finns kattsmet och du inte är i vägen hela tiden, så kan jag laga mat på natten.

- Du skall inte vara hungrig på natten! Du skall sova!

- Jaså, sa Majken. Skall du bestämma över min hunger nu också? Är jag hungrig så är jag hungrig.

- Det är inte bra att äta på natten. Magen behöver vila då.

- Inte min.

- Jo, Majken. Alla magar går ner i dvala då och då skall man inte fylla på med mat.

- Min mage går aldrig ner i dvala, sa Majken.

- Nej, jag har märkt det.

- Om det hade funnits lite mer smet, så hade du kunnat få en pannkaka, men nu räcker det bara till mig.

- Så mycket smet finns inte i denna världen.

- E du dum eller? Om jag inte får ner alla kattpannkakorna så får du resten.

- Majken!! Du får ner alla!

- Jag vet. Det är ju ändå så att din mage är i dvala och inte vill ha.

- Du slutar att laga mat NU!

- Snart, sa Majken.

- NU!!!!! Och du äter inte en enda smula av de där pannkakorna innan du har sovit och varit ute och kissat och bajsat!

- Jag behöver nog gå ut nu, sa Majken.

- Det behöver du inte! Ta av dig den där fåniga kockmössan och gå och lägg dig!

- Du är hjärtlös, vrålade Majken. Man skall ha på sig på huvudet när man lagar mat så man inte får hår i maten.

- Så mycket äckeltyg som du stoppar i dig så gör det inget om du får lite hår i maten.

- Får man fråga en sak?

- Ja, det får man.

- Tycker du att alla kockar ser fåniga ut, eller är det bara mig du vill hacka på?

- Du får tycka synd om dig om du måste, men nu skall du i säng!!! Fattar du????

- Ditt lea stycke!

- Vad sa du?

- Jag råkade som av en händelse tänka högt, sa Majken.

- Vem ger dig mat, promenader, hundgodis, bad, fästingmedel osv?

- Kan jag hjälpa att jag är hungrig, snorade Majken. Du är minsann ingen liten trana själv.

- Tana!

- Va?

- Mager tana, heter det. Trana är en fågel med långa ben som kan dansa.

- Om jag säger trana så säger jag trana, sa Majken.

- OK! Nu vill denna tranan att du går raka vägen i säng.

- Vad löjlig du skulle se ut om du var en trana, sa Majken.

- MAJKEN!!!!!!!

- JA! JAG ÄR INTE DÖV!

Majken vid Majbrasan!

- Vad kallt det är, sa Majken när hon stod vid majbrasan.
- Det brukar ju vara så här kallt, sa jag. Vi har blivit bortskämda med värme över påsken.
- Jag är då sannerligen inte bortskämd, sa Majken.
- Jo, det är du.
- Kan du säga en enda sak som jag är bortskämd med? Kan du det??
- Du får alltid tjingen på min smörgås.
- Vadå tjingen, sa Majken?
- Ja, sista biten.
- Du menar smulan som du råkar skrapa ner från bordet.
- Nej Majken. Det menar jag inte. Jag menar att du ALLTID får sista biten smörgås av mig!
- Den är väldigt liten.
- Kan du tala om för mig vad du får sedan?
- Ingenting, sa Majken. Jag får ingenting, men du sitter och vräker i dig.
- Jag vräker inte i mig, sa jag. Jag äter min gröt och dricker mitt te och äter nästan en hel smörgås.
- Och vad får jag när du sitter och vräker i dig?
- Tjingen av min smörgås.
- Jag kommer att svälta ihjäl, sa Majken.
- Du får ju din mat sedan, sa jag.
- Sedan kanske är för sent. Jag kanske faller ihop som ett torrt skinn.
- Både du och jag har lite övervikt, sa jag.
- Tala för dig själv, sa Majken. Jag behöver varenda gram för att överleva i det här huset.
- Du får gröt, kulor, vitaminer, omega 3, kyckling, ris, mariekex och så vidare.
- De där mariekexen är ju torra så det dammar i truten. Försök att vissla efter ett par sådana du.
- Då tar vi bort dem från din meny.
- Du tar inte bort någonting från min meny, sa Majken. Förstår du inte att jag blir väldigt frusen om jag har för lite hull?
- Majken! Du fryser aldrig! Jag har aldrig sett dig huttra eller få gåshud.
- E du dum eller? Jag kan väl inte få gåshud. Jag har hundhud. Hör du det! HUNDHUD!!!!
- Man säger gåshud när man fryser så man blir knottrig.
- Min hundhud blir aldrig kottig, sa Majken.
- Knottrig, sa jag.
- Vad är det?
- När det blir som små bulor av köld.
- Du är ju knäpp, sa Majken.
- Tack för den, sa jag. Vad skall vi göra åt det då?
- Du får väl gå en normalkurs, flinade Majken.
- Skall inte du också gå kurs?
- Jag är redan normal, lagom och väldigt klok.
- Ibland är du faktiskt riktigt klok, sa jag.
- Skall du stå länge vid den här brasan, frågade Majken.
- Vill du gå hem?
- Ja, fast inte i lag med dig. De kan ju tro att vi är släkt.