Snart Jul!

- Du skall ju skriva med röd färg, fattar du väl, sa Nova, eller Vaktmästarn som hon också kallas.
- Ja, sa Puzzel, lille Jack Russelpojken som jag kallar Plutten. Det fattar du väl!
- Låter som om ni gaddat ihop er mot mig. sa jag.
- Det är ju snart jul och då är det rött som gäller, sa Vaktmästarn.
- Där hör du, sa Puzzel. Då är det rött som gäller!
- Ok! jag skriver med rött. Jag böjer mig för majoriteten.
- Vem böjer du dig för, undrade Vaktmästarn?
- Ja, varför böjer du dig, frågade Puzzel.
- Ni är två, sa jag och det är dubbelt så många som en och jag är en och då är ni majoriteten och då böjer jag mig.
- Hon är ju dum i huvet, sa Puzzel.
- Kanske inte dum, sa Vaktmästarn, men rätt knäpp. Har du fattat varför hon böjer sig?
- Hon viker sig dubbel, tror jag.
- Varför gör hon det? Har hon ont eller?
- Skit i varför. Huvudsaken är att hon skriver med rött.
- Va? Mössan?
- Vadå mössan?
- Du sa ju att hon skriver med huvudsaken. Kan man skriva med mössan?
- Ha! Hon skriver väl inte med mössan! Nu är du allt rolig lille plutt.
- Vad skriver hon med då, undrade Plutten?
- Nu är det så att jag skriver med pennan, sa jag.
- Vad skall du skriva om idag då, frågade Vaktmästarn?
- Ja, vad skall du skriva om idag då, frågade Plutten.
- Jag kan ju skriva om er, eller så kan jag skriva om julen.
- Jag tycker att du skall skriva om julen, sa Plutten.
- Då tycker jag det med, sa Vaktmästarn.
- När jag tänker på julen, så tänker jag väldigt mycket på hur julen var när jag var liten.
- Va, sa Plutten? Har du varit liten?
- Klart att jag har, sa jag. Alla människor har en gång varit små barn.
- Det skulle jag vilja se, sa Vaktmästarn och Plutten i kör.
- Är det så konstigt att jag också varit liten? Det funkar ju precis som när ni var små.
- Var du en hundvalp när du var liten, sa Plutten?
- Klart hon inte var, sa Vaktmästarn.
- Nej, sa jag. jag var en människovalp.
- Hade du några valpsyskon, frågade Plutten?
- Ja, jag hade fyra syskon.
- Vem kom först, sa Vaktmästarn?
- Jag.
- Då vann du, sa Plutten.
- Kom du på julen, undrade Vaktmästarn?
- Nej, på sommaren, sa jag.
- Jag kom på julen, sa Plutten. Tomten hade mig i säcken och så hällde han ut mig på mattan hos Tomas och Marianne. Där låg jag som en liten valp och väntade på julklappar, men det fick jag inga.
- Där ljuger du allt så tungan svartnar i munnen på dig, sa Vaktmästarn. Du kom på våren när sommarn var nära. Då var det minsann inte någon tomte med dig i säcken.
- Jag kom visst med tomten, pep Plutten.
- Eftersom du är en liten plutt så kan vi låtsas att du kom med tomten, sa jag.
- Jag vill inte låtsaskomma, vrålade Plutten!
- Skärp till dig! Säger hon att vi låtsas att tomten kom med dig så är det så.
- Ja, sa Plutten. När jag ramlade ut ur säcken så lyste allas ögon.
- Fan, vad otäckt!, sa Vaktmästarn.
- Nej, sa Plutten. De lyste av glädje att deras lille Puzzel hade kommit till dem.
- Jag känner igen den historien, sa Vaktmästarn. Kom det inte tre vise män med gåvor också?
- Jo, sa Puzzel. Det gjorde det. Först kom grannen med tuggben. Sedan kom en tant med korv och så en gubbe med snus.
- Hallå!!!!! Är du knäpp eller? Om det var tre vise män så kan det ju inte varit en tant som kom med korv, sa Vaktmästarn.
- Tänk för att det var så, skrek Plutten! Tanten var ingen tant för hon var en gubbe som klätt ut sig till tant och hon hade julkorv till mig!
- Nu tycker jag att detta är på väg att spåra ur, sa jag.
- Va? sa båda.
- Kan vi ta det där med utklädda tanter en annan gång, sa jag.
- Spårade tåget ur, undrade Plutten?
- Det gjorde det, sa Vaktmästarn.

Vaktmästarn i Varberg!

Jaha, så har man fått en ny vaktmästare. Hon är vass den här lilla. Det gäller att katter och kaniner håller sig undan.
- Va? sa du katter? Var är de?
- Ja, du är ju inte så förtjust i dem.
- Säg som det är. Jag blir galen av katter! Jag är allegorisk och får snor i hela huvet.
- Du menar att du är allergisk och får snuva.
- Va?
- Är du allergisk mot katter?
- Jag sa just det.
- Vad är det du inte tål då?
- Are you talking to me?
- Ser du någon annan här?
- Är du en bacill idiot?
- Imbicill, sa jag.
- Va?
- JAG TÅL INTE KATTER! De där som smyger omkring på ljudlösa fötter och sätter klorna i ryggen på dig när du minst anar det, sa Nova.
- Alla katter gör väl inte det?
- Förr eller senare, sa Nova.
- Om du skulle få tag i en katt, vad skulle du göra då?
- Ha! Kuggfråga! Du tror att jag skulle bita va?
- Ja, och så skulle du gå därifrån med en sönderriven näsa.
- Så bängalou är jag inte, sa Nova.
- Vad skulle du då?
- Du fattar inte. Det är jakten som är det roliga och inte att bita i de otäcka monstren.
- Oj då!
- Vadå ojdå?
- Jag trodde att du skulle slita dem i stycken, sa jag.
- Vem tar du mig för egentligen? Tror du att jag är någon sorts djurplågare eller?
- Man undrar ju, sa jag.
- Man skall inte undra så mycket. Då kan man bli knäpp. Ta det cool och slappna av lite. Du är så himla på hela tiden. Hur orkar du med dig själv?
- Är ju liksom tvungen att orka med mig. Hur orkar du med dig?
- Jag bara är. Punkt Slut.
- Hur gör du då?
- Står väl och glor ut genom fönstret tills ögonen trillar ihop och då sover jag en stund och sedan glor jag igen tills jag får gå ut och jaga katter.
- Du är ju lika knasig som Majken.
- Det är min syrra sörru!
- Ja, hon är i himlen.
- Jag vet.

Majken Berättar!

HALLÅ DÄR NERE!!!!!!!Majken här!Är det någon som hör mig! Hallå Jorden! Majken is calling! Jag har kommit på hur det egentligen är!    Hörru Plutthund! Kan du säga till din matte att jag är på tråden? Lyft på öronlocken och lyssna för he.....! E DU DÖV ELLER!!

- Majken! Nu slutar du att skrämmas! Nova är nyopererad och du får ta det lite varsamt.

- Jaså du!

- Vadå jaså du?

- Den kunde du operera, men inte mig.

- Nu är du orättvis. Du var ju så sjuk att det inte funkade. Det vet du ju.

- Ja,ja! Nu skall vi snacka om något annat, sa Majken.

- Och vad vill du avhandla idag då?

- Va?

- Ja, vad vill du avhandla?

- Jag vill inte handla. Jag vill prata.

- Ok, vad vill du prata om?

- Kärleken, sa Majken.

- Det var ett trevligt ämne, sa jag.

- Du fattar ju inget, sa Majken.

- Förklara för mig då?

- Skall du ha den där fläcken länge eller?

- Vilken fläck?

- Va trött jag blir på dig! VILKEN FLÄCK? Det där som skall se ut som en hund, sa Majken.

- Ja, det skall jag. Hon heter Nova och är en liten gullig hund.

- Jag vill också va en gullig hund, bölade Majken!

- Det är du ju!

- Jag vill va gulligast, pep Majken.

- Ok, du är gulligast!

- Det säger du till alla byrackor! Åhhhhhhh! varför är livet så orättvist?

- Majken!

- Är det mig du talar till?

- Vad var det du skulle berätta för mig?

- Det har jag glömt, sa Majken.

- Jaha.

- Jag bara skojar, sa Majken. Jag har inte glömt vad det var.

- OK!

- Jo, sa Majken. Det är så här enligt min filosofi, att ni människor där nere på jorden lever ett riktigt egotrippat liv.

- Jaså, sa jag.

- Men Herre Gud, människa! Kan du vara tyst så jag får förklara?

- Jag är tyst, sa jag.

- Jo, sa Majken. Alla skall förverkliga sig själva och tänker i första hand på sig själva och hetsen och stressen jagar livet ur er. Ni kommer hem dödströtta och lever ett liv där ni saknar kärlek och medmänsklighet. Vad gör ni då? Jo, ni köper en hund eller en katt för att få den där villkorslösa kärleken ni längtar efter så innerligt. Ni får ge kärlek till djuren när ni har tid och ni får alltid kärlek tillbaka. Den kärlek som ni skulle känna och ge och få från era medvandrare på den känslomässigt allt kallare jorden.

- Det ligger något i vad du säger, gullehund.

- Klart att det gör. Det är ju jag som är fillesofen, sa Majken.

- Filosofen, sa jag.

- Det är inte sant, sa Majken! Nu är du igång igen! Räcker det inte med att jag älskar dig från himlen?

- Jo, det är klart att det gör, min älskade fillesof.

- Pussa på den fläckiga från mig, sa Majken.

- Skall jag göra. Puss på dig själv, mitt hjärta.





Vykort från Himlen!

Dagen idag damp det ner ett vykort från Majken. Tack Gullehund för det! Hon undrade hur jag har det här nere. Själv har hon fullt ös och det finns tydligen en och annan tjötröv även i himlen.
- Såg att du läste kortet!
- Jaså, du har tittat hit.
- Jag har full koll på dig, sa Majken. Har liksom perfekt utsikt här uppifrån.
- Jaha, och du har fullt upp läste jag?
- Finns lite att hålla reda på, om man säger så, sa Majken.
- Ja, själv har jag ett par småhundar, som går med på promenaderna.
- Har lagt märke till det. Den där lille är en gaphals. Den får du försöka få ordning på. Vad heter han?
- Han heter Puzzel och bor i Läjet. Det är en liten herre på fem månader.
- Ha! Herre! Han är en liten plutt, sa Majken.
- Ja, men du vet ju hur Jack Russel är, sa jag.
- De kan göra ont i snoken.
- Ja, om de bits, sa jag.
- Vad är det där andra åbäket för något då?
- En liten blandis på tre.
- Kunde just tänka mig det. Ingen riktig hund har så mycket fräknar över hela kroppen, sa Majken.
- Hon heter Nova, sa jag.
- Är hon en SuperNova då?
- Värst vad du kan då?
- Nu när jag är i himlen så kan jag allt. När jag var nere hos dig, kunde jag nästan allt.
- Är det så att man blir vis och klok när man kommer till himlen?
- Nja, sa Majken. Inte alla. Har hört av en som heter Per att man skall sitta på höger sida. Vilken sida är det?
- Den som man hälsar med, sa jag.
- Va?
- Den sidan som man hälsar vacker tass med, sa jag.
- Hälsar med vacker tass, sa Majken.
- Ja!
- Jag nosar dem i baken som jag hälsar på, sa Majken. Är höger baken?
- Nej, sa jag. Höger är inte baken. Om du står bakom baken så är höger tass framför.
- Va?
- Baken är där bak!
- Tror du jag är dum eller? Jag vet väl att baken är där bak! Jag bara vill veta var höger är, fnös Majken.
- När du satt och tiggde mat vid bordet, så satt du på höger sida om mig, sa jag.
- Jag tiggde väl aldrig vid bordet.
- Jo, det gjorde du hela tiden, sa jag.
- Vilken sida om bordet satt jag då?
- På höger sida!
- Det kan jag inte ha gjort. Nu har du fel igen, sa Majken.
- Vi skiter i det, sa jag.
- Jaha, när du har fel så skall vi skita i det och när jag har fel, vilket jag inte har så skall det ältas.
- Jag vill inte prata om höger mer, sa jag.
- Vilken sida är vänster, sa Majken?
- Den sidan du tror att det är, sa jag.
- Nu är du sur!
- Det är jag inte!
- Här skickar man vykort från himlen och har besvär och du bara luras på höger och vänster, pep Majken.
- Jag är jättetacksam och glad över att höra ifrån dig. Jag Älskar ju dig!
- Om du verkligen älskar mig så skulle du förklara vad höger är, sa Majken.
- Varför frågar du inte Per?
- Han vet ju ingenting den där Per. Alla säger att han är en Santa Lucia och det kan ju inte stämma.
- Nej, det stämmer inte, sa jag.
- Nu skall jag gå och bada, sa Majken. Vi hörs!
- Kram! Gullehund!
- Kram! Tjötröv!

Majken gör sig påmind!

- Hallå!!!!!!!!!!!! Är du där?
- Va? Vem är det?
- E du dum eller? Det är ju jag, Majken!
- Älskade hjärtat! Är det du?
- Vem trodde du det var din hönshjärna?
- Ja, nu hör jag att det är du. Jag trodde man blev snäll när man kom till himlen.
- Vill du med de orden påstå att jag inte var snäll när jag var hos dig?
- Jo, du var snäll, men ditt språkbruk kanske inte alltid var så snällt.
- Hård men rättvis var jag.
- Hur har du det i himlen?
- Vad tror du? Sitta och spela kort med en massa jävla änglar. Hur kul är det?
- Du spelar väl inte kort hela tiden?
- Nej, ibland kollar jag vad du har för dig och det blir man ju inte precis munter av.
- Jag saknar dig.
- Varför det? Jag är ju här och förresten så har du ju mig i en låda på byrån.
- Ja, det passade ju inte att grävas ner.
- Herre Gud! Vad du är larvig! Om du inte vill gräva ner mig så kan du ju öppna lådan vid nästa storm och låta mig fara rakt ut i vinden.
- Får man det?
- Ha! Får man det? Sedan när har du brytt dig om vad man får? Du kan ju kasta mig i havet.
- Jag tror inte jag kan det.
- Varför? Tror du att Gud ser dig och kastar sin vrede över dig?
- Vem är larvig nu?
- Hörru! Du slutar väl inte att skriva om mig?
- Jag slutar aldrig att skriva om dig. Knashund!
- Tjötröv!

Jag hade precis satt spaden i jorden vid plats 340 när jag hörde en välbekant röst:
- Hade du tänkt lägga mig under det stora trädet?
- Majken?
- Det hade du inte väntat dig va?
- Var är du? Jag ser dig inte?
- Stäng munnen och se inte ut som ett gapande fån, sa Majken.
- Vill du inte ligga på plats 340, sa jag och kände mig urknäpp?
- Jag vill att du lägger ner pösen i 343, sa hon.
- Påsen, sa jag.
- Va?
- Påsen! Det heter påsen och inte pösen.
- Det vet jag väl, sa Majken. Jag skulle bara kolla om du var dig lik. Och det är du.
- Majken! Var är du?
- Tja, jag är överallt och ingenstans.
- Va?
- Har du knäck i lurarna? Jag är var som helst. Tänk på mig så är jag där.
- Kan du se mig?
- E du dum eller? Kan du se mig? Klart att jag kan! Annars hade jag väl inte sagt till dig att jag inte vill ligga under det stora trädet. Det kan ju trilla ner rakt över mig! 
- Ok, jag gräver ner dig vid 343, sa jag.
- Ja, sa Majken. Nu är det ju inte riktigt mig du gräver ner.
- Nähä, sa jag.
- Tycker du att det ser ut som jag?
- Nej, det är klart att det inte gör, men det är vad som blev kvar, sa jag.
- Hade du tänkt att gräva ner det andra åbäket på samma ställe, undrade Majken?
- Åbäket heter Troll och är en vacker Greyhound, sa jag.
- Jag tycker det ser väldigt mycket ut som en pöse med ungefär samma innehåll som min pöse.
- Tänkte lägga er ihop så ni slipper vara ensamna, sa jag.
- Vad barnslig du är, sa Majken. Vi är inte ensamna. Jag är ju här med dig.
- Det är tomt utan dig, sa jag.
- Du äter så gärna upp min tjing och tar mina vitaminer, sa Majken.
- Du är dig lik, sa jag.
- Jag är inget lik! Jag är en Änglahund som finns för dig alltid. Jag går bredvid dig när du promenerar i naturen. Jag vakar över dig om natten och pussar på dig i soluppgången.
- Jag Älskar dig Majken, sa jag.
- Jag Älskar dig med, din tjötröv, sa Majken.

En vecka har gått.

Nu har det regnat som tusingen i Varberg och ingen har behövt gå ut om morgonen för att bli alldeles dyngsur. Vad konstigt det känns.
Ingen slåss med mig när jag ägnar mig för mycket åt morgontidningen. Ingen slickar glasögonen alldeles kladdiga. Vad konstigt det känns.
Nu äter jag upp sista tjingen på smörgåsen och all yougurt själv och dricker min vitaminslurp till sista droppen och omega3-burken står orörd på hyllan. Vad konstigt det känns.
I stugan ser jag inom mig hur min Majken rullar sig i gräset och äter den ena tuggpinnen efter den andra. Om jag blundar kan jag känna hur hon luktade. Gott.
Jag vet precis hur mjuk hon var i pälsen och hur hon tiggde vid bordet. Vad tomt det känns.
Har varit och tittat ut gravplatsen. Hon skall ligga på plats 340. Vad konstigt livet är.
Pussar på kopplet när jag går hemifrån och kastar en van blick mot baksätet i bilen där hon nästan alltid satt och såg mallig ut. Jag saknar Dig Mitt Hjärta!

TACK! ÄLSKADE MAJKEN!

Älskade, Älskade Majken!

Tack min underbara Prinsessa för att Du valde att komma till mig.
Så mycket Kärlek  jag har fått av Dig.
Så jag har Älskat Dig och så jag Älskar Dig i all evighet.
Vad mycket hund Du var.
26 kilo Kärlek, som vältrade sig över mig och alla som Du kom i kontakt med.
Ingen kunde vifta på svansen och hela rumpan som Du.
Du var min glädje om morgonen och min trygghet om kvällen.
Ikväll springer Du på andra ängar och bland andra fyrfota.
Tack Älskade Majken!
Med Kärlek!
Din Matte Lena

Majken väntar!

- Majken!
- Ja.
- Vad gör du?
- Jag väntar.
- På vad då?
- På de luriga grodorna.
- Vilka luriga grodor menar du?
- De som är så luriga på midsommaren, sa Majken.
- Aha, du menar små grodorna som är lustiga att se?
- Va?
- Ja, du tänker på sången om små grodorna?
- De där luriga, sa Majken.
- Lustiga, sa jag.
- E du go eller? Hur lustigt är det att inte ha några svansar och inte några öron?
- Majken! Det är bara en sång och en danslek som man leker på midsommar.
- När kommer de, undrade Majken.
- De kommer inte, för de finns inte i verkligheten.
- Va?
- Du behöver inte sitta här och vänta, för de kommer inte några lustiga grodor.
- Jag vill se dem ändå, sa Majken.
- Du kan titta på när vi dansar små grodorna.
- Va? Kan de dansa?
- Nej, det finns inga grodor som dansar. Det är vi som dansar som grodor.
- Nu får du väl ändå ta igen dig, sa Majken. Om du skall dansa som en groda, så måste du ju veta att den kan dansa.
- Majken! Det är en ringdans som är en lek, som är på låtsas och inte på riktigt.
- Ta den igen, sa Majken.
- Man hoppar runt i en ring och sjunger och hoppar som grodor och ropar kvack, kvack, sa jag.
- Va?
- Skall jag visa dig?
- Du är ju inte riktigt som du skall vara, sa Majken.
- Det är ju bara en lek, precis som när man har ringdanser på julen om skära havren, vet du väl?
- Skära haren?
- Havren!
- Varför blandar du in haren i grodlivet för?
- Jag försöker bara förklara, så det inte skall bli så in i he....te invecklat för dig att förstå att små grodorna är en ringlek som man leker på midsommarafton när man dansar runt stången, sa jag.
- Vilken stång?
- Den som man klär med blommor och löv, sa jag.
- E det den som grodorna skall dansa runt och vara luriga?
- Nej! Det är det inte! Det är den stången som du inte får se för att du inte fattar någonting, skrek jag.
- Jag vill se grodorna, snyftade Majken.
- Så här gör grodorna, sa jag och så dansade och sjöng jag små grodorna och kvackade.
- Du ser ju inte klok ut, sa Majken.
- Det är så här det går till, sa jag.
- Stackars grodor, sa Majken.

Majkens Hypoteser!

- Kan inte du hypotesa mig så jag kan sluta röka, sa Majken.

- Du röker väl inte, sa jag.

- Jo. det gör jag i smyg när du inte kan se mig.

- Jag ser väl dig jämt. Du är ju alltid med mig.

- Nähä du! Jag får minsann stanna hemma och sitta och glo på alla fjantiga hundar och katter som ränner förbi utanför balkongen. Där sitter jag och svettas och röker.

- Om du menar att jag skall hypnotisera dig, så vill jag inte göra det.

- Får man komma med en enkel fråga?

- Ja, det får man.

- Varför kan du inte hypotesa mig?

- För att du är en hund och det går nog inte att hypnotisera hundar.

- Har du försökt?

- Nej.

- Då kan du ju inte veta, sa Majken. Sätt igång och hypotesa mig så jag dönar av.

- Egentligen skulle jag kanske försöka, så du slutar äta upp alla tuggummi som du hittar.

- Gör det! Ta ifrån mig all glädje jag har, tjöt Majken. Du vet inte hur goda de är!

- Nej, det vet jag inte och jag vill inte veta det heller.

- Jag vill bli rökfri, pep Majken.

- Det är inte sunt att äta använda tuggummi, sa jag.

- Nu har du skiftat ämne, sa Majken. Jag vill sluta röka och jag kan inte hypotesa mig själv, så därför ber jag dig allra ödmjukast, att bara hypotesa mig lite grann.

- Det funkar inte så, sa jag. Du röker inte och har aldrig gjort det och du kan ju inte sluta med något som du aldrig har gjort.

- Du vet inget om livet, sa Majken. Innan jag kom till dig så var jag storrökare. Nu är jag bara smårökare. JAG HADE TÄNKT ATT SLUTA MED DET OCKSÅ!

- Jaha, och vilken sort har du rökt då?

- Ha! Det finns väl bara en sorts rök och det är rök! Du är ju knäpp!

- Jag har hört det förr, sa jag.

- Söv mig NU, skrek Majken!

- Majken, sa jag. Man sover inte när man är hypnotiserad. Man kommer in i ett annat medvetandetillstånd.

- Va?

- Man kommer in i ett annat medvetandetillstånd.

- Hur kommer man in där då?

- Man slappnar av.

- Herre Gud! Om jag ligger och slappnar av i godan ro, så kanske jag bara glider in i tillståndet utan att jag har märkt det.

- Ja.

- Tänk om jag inte kommer från tillståndet. Jag kanske fastnar där i tillståndet.

- Det funkar inte så, sa jag.

- Vi skiter i hypoteserna, sa Majken. Nu blev jag så nervös så jag får nog gå ut på balkongen och släppa ifrån mig lite rök.





Majken och Tummaträt!

- Du är ju kriminell, sa Majken.
- På vilket sätt menar du?
- Du bara snor med dig det där tummaträt, utan att fundera på vem som har tappat det.
- Vem har lärt dig att det kan kallas tummaträ?
- Skit i de du, så lever du längre, sa Majken.
- Tumstock heter det och jag har hittat den på vår promenad och den låg i ett dike och det är ingen som kommer att leta efter den.
- Hur vet du det? Det kanske är någon liten, fattig snickare som bara skulle böja sig ner och klappa sin lilla hund och så tappade han tummaträt, sa Majken.
- Varför har han inte letat efter den då?
- För att han tänker mer på sin lilla hund än på tummaträt, till skillnad från vissa andra.
- Tänker inte jag på dig?
- Inte när du snor andras tummaträ, sa Majken.
- Jag har inte snott den! Jag har hittat den!
- Det sa Rambo den förskräcklige också när han snodde grannens julskinka.
- Jag får väl lägga tillbaka den j----a tumstocken i diket, så någon annan kan hitta den och sno med sig den hem.
- Det går inte, sa Majken.
- Nähä, varför går inte det då?
- Gjort är gjort och nu kommer polisen att ta dig till finkeln.
- Finkan.
- Va?
- Det heter finkan. Finkel är något helt annat.
- Hos den polisen du skall till heter det finkeln, sa Majken. Där får du sitta och dricka vatten och äta vetebröd.
- Jag tror inte polisen vill ha mig där för en ynka liten tumstock, sa jag.
- Det börjar med en soppskål, sa Majken.
- Knappnål, sa jag.
- Va?
- Det börjar med en knappnål, säger man.
- Vem f--n vill sno ett knapphål, sa Majken.
- KNAPPNÅL!
- Ja, det är väl skit i samma, sa Majken. Vad skriker du för? Jag är inte döv än!
- Det heter att det börjar med en knappnål. det betyder att man från början snor något litet och sedan snor större och större saker.
- Snor, sa Majken. Vad äckligt! Vem vill ha snor?
- Vi talade inte om snor.
- Se goddag då! Pratade vi inte om snor?
- Majken! Ett ord kan ha fler betydelser och nu har du hakat upp dig på snor, som finns i nosen och det var inte det snor vi talade om. Vi talade om när man snor saker.
- Snorsaker! Vad äckligt!
- MAAJKEN! Lägg av!
- Jag tror att jag kommer att kräkas på dig. Rakt av!

Majken jagar kaniner!

- Majken!.....MAAAAJKEN! Vad gör du? Du får inte jaga kaninerna!
- E du dum eller! Kaniner är mat och du äter mat och jag jagar fram maten till dina fötter, sa Majken.
- Jag äter väl inte kaniner! Har du någon gång sett mig äta kaniner?
- Nej, det kanske jag inte har, ÄN.
- Just det, sa jag. Jag tänker inte äta kanin idag eller någon annan dag.
- Man sliter bara av den pälsen och slänger den i stekpannan, sa Majken.
- Du är en rå sälle, sa jag.
- Vad är Roselle, undrade Majken.
- Det är man när man jagar oskyldiga små kaniner och säger att man skall flå dem, sa jag.
- Jag har inte sagt att jag skall slå den, sa Majken förnärmat.
- Flå.
- Va?
- Flå, inte slå, sa jag.
- Vad är flå?
- Det är när man sliter pälsen av den, sa jag
- Jag kommer att vara jätteförsiktig. Jag kommer att lyfta av pälsen som när man tar av en kofta, sa Majken.
- Du skall inte lyfta av någonting på den kaninen, sa jag.
- Jag är en stor jägare, sa Majken.
- Jaså.
- Jag delar med mig av mitt byte, men du är ingen tacksam kaninlagare. Jag äter den med pälsen på, sa Majken.
- Det gör du inte!
- Det gör jag!
- Du blir sjuk om du äter rått kött, sa jag.
- Hallå! Knack, knack, är det någon hemma i din skalle? Det är inte råttkött! Det är kaninkött!
- Det är farligt att äta rå kanin, sa jag.
- Stek den då, sa Majken.
- Lägg av!
- Du unnar mig som vanligt ingen mat, bölade Majken.
- Du har ju mat hemma. Du behöver inte jaga.
- Jag har jakten i blodet, sa Majken.
- Säkert, sa jag. Nu är det så att om du har jakten i blodet så får du jaga, men inte äta upp någon liten hårig varelse, som sitter och darrar i skräck framför dig.
- Tjötröv, mumlade Majken.
- Vad sa du?
- Jag sa att den jä....la kaninen är så trött i sina långa öron av ditt tjöt, att han kommer att lägga sig ner och dö rakt av.
- Leverpastej, sa jag.
- Har du det?
- Japp.
- Jag skiter i den där kaninen, sa Majken
-

Majken träffar en huvudfoting!

- Hjälp! skrek Majken mitt i sommarnatten. Jag har sett en vargulv och jag var alldeles grå och den tittade på mig med sitt jättehuvud!
- Det finns inga vargulvar, sa jag. Det heter varulvar och inte vargulvar.
- Det vet väl inte du!
- Jo, det vet jag.
- Vet du, att jag hade ingen päls och var grå som en gyttjegris i skinnet och vargulven som var en huvudfoting var gul med röda naglar, sa Majken.
- Haha, skrattade jag, vilket var fel.
- Du kan skratta du, men tänk om han hade tagit med mig till vargulvlandet. Då hade du inte haft någon Majken längre. Tänk på det du!
- Jag tror inte att du hade fått stanna där så värst länge. När de sett hur mycket du hårar av dig så hade de sparkat ut dig.
- JAG HADE JU INGEN PÄLS!, skrek Majken i mitt vänstra öra, så jag är döv än.
- Du skriker inte mig i öronen, gapade jag.
- Vad gör du då? Hundar har superhörsel och då kan du kanske tänka dig att ditt skrik blir ett vrål i mina öron, men bryr du dig? NEEEEJJJ!, det gör du inte, skrek Majken.
- Tycker du att denna samtalstonen är behaglig, frågade jag.
- Vilken stol, sa Majken.
- Det var inget.
- Har du sagt A får du säga B, sa Majken.
- Tycker du att det är trevligt att vi skriker åt varandra?
- DU SKALL SÄGA  B, vrålade Majken.
- Vadå B?
- Nörd!, sa Majken.
- Akta dig så inte vargulven får hämta dig, sa jag.
- Jag visste det! Du kommer att hota mig med den där huvudfotingen så fort du kommer åt.
- Jag bara skojade.
- Tänk om han äter upp mig i natt?
- Han äter inte hund, sa jag. Han äter bara tusenfotingar, sa jag i ett försök att styra över samtalet till morgondagen prövningar.
- Var får han tag i dem då, frågade Majken.
- I tusenfotinglandet.
- Var ligger det?
- Det vet jag inte.
- Hur kan du då veta att han bara äter tusenfotingar? Han kanske tycker att det är mer mat på mig.
- I morgon skall vi klippa dina klor, sa jag.
- Naglar, om jag får be.
- Ok, naglar.
- Jag vill inte det, sa Majken.
- Jag vet det. Du skall göra det i alla fall.
- Då kan jag ju inte försvara mig mot fienden, sa Majken.
- Du har inga fienden som du måste försvara dig emot.
- Jag har ju huvudfotingen.
- MAJKEN!!!! Det var bara en dröm!
- Det är inte säkert, sa Majken. Fast du! Vet du vad?
- Nej det vet jag antagligen inte.
- Jag skickar han till dig.
- Honom.
- Va?
- Det heter jag skickar honom.
- Vem?
- Huvudfotingen eller vargulven, sa jag.
- Där ser du! Du tror också att han finns, sa Majken

Majken osar ner!

- Majken!!!!!!!!!!!! Vad gör du?

- Vadå? Det ser du väl att jag gör kattpannkakor.

- Majken! Man kan inte laga mat mitt i natten. Du osar ju ner hela huset.

- Om jag är hungrig och det finns kattsmet och du inte är i vägen hela tiden, så kan jag laga mat på natten.

- Du skall inte vara hungrig på natten! Du skall sova!

- Jaså, sa Majken. Skall du bestämma över min hunger nu också? Är jag hungrig så är jag hungrig.

- Det är inte bra att äta på natten. Magen behöver vila då.

- Inte min.

- Jo, Majken. Alla magar går ner i dvala då och då skall man inte fylla på med mat.

- Min mage går aldrig ner i dvala, sa Majken.

- Nej, jag har märkt det.

- Om det hade funnits lite mer smet, så hade du kunnat få en pannkaka, men nu räcker det bara till mig.

- Så mycket smet finns inte i denna världen.

- E du dum eller? Om jag inte får ner alla kattpannkakorna så får du resten.

- Majken!! Du får ner alla!

- Jag vet. Det är ju ändå så att din mage är i dvala och inte vill ha.

- Du slutar att laga mat NU!

- Snart, sa Majken.

- NU!!!!! Och du äter inte en enda smula av de där pannkakorna innan du har sovit och varit ute och kissat och bajsat!

- Jag behöver nog gå ut nu, sa Majken.

- Det behöver du inte! Ta av dig den där fåniga kockmössan och gå och lägg dig!

- Du är hjärtlös, vrålade Majken. Man skall ha på sig på huvudet när man lagar mat så man inte får hår i maten.

- Så mycket äckeltyg som du stoppar i dig så gör det inget om du får lite hår i maten.

- Får man fråga en sak?

- Ja, det får man.

- Tycker du att alla kockar ser fåniga ut, eller är det bara mig du vill hacka på?

- Du får tycka synd om dig om du måste, men nu skall du i säng!!! Fattar du????

- Ditt lea stycke!

- Vad sa du?

- Jag råkade som av en händelse tänka högt, sa Majken.

- Vem ger dig mat, promenader, hundgodis, bad, fästingmedel osv?

- Kan jag hjälpa att jag är hungrig, snorade Majken. Du är minsann ingen liten trana själv.

- Tana!

- Va?

- Mager tana, heter det. Trana är en fågel med långa ben som kan dansa.

- Om jag säger trana så säger jag trana, sa Majken.

- OK! Nu vill denna tranan att du går raka vägen i säng.

- Vad löjlig du skulle se ut om du var en trana, sa Majken.

- MAJKEN!!!!!!!

- JA! JAG ÄR INTE DÖV!

Majken vid Majbrasan!

- Vad kallt det är, sa Majken när hon stod vid majbrasan.
- Det brukar ju vara så här kallt, sa jag. Vi har blivit bortskämda med värme över påsken.
- Jag är då sannerligen inte bortskämd, sa Majken.
- Jo, det är du.
- Kan du säga en enda sak som jag är bortskämd med? Kan du det??
- Du får alltid tjingen på min smörgås.
- Vadå tjingen, sa Majken?
- Ja, sista biten.
- Du menar smulan som du råkar skrapa ner från bordet.
- Nej Majken. Det menar jag inte. Jag menar att du ALLTID får sista biten smörgås av mig!
- Den är väldigt liten.
- Kan du tala om för mig vad du får sedan?
- Ingenting, sa Majken. Jag får ingenting, men du sitter och vräker i dig.
- Jag vräker inte i mig, sa jag. Jag äter min gröt och dricker mitt te och äter nästan en hel smörgås.
- Och vad får jag när du sitter och vräker i dig?
- Tjingen av min smörgås.
- Jag kommer att svälta ihjäl, sa Majken.
- Du får ju din mat sedan, sa jag.
- Sedan kanske är för sent. Jag kanske faller ihop som ett torrt skinn.
- Både du och jag har lite övervikt, sa jag.
- Tala för dig själv, sa Majken. Jag behöver varenda gram för att överleva i det här huset.
- Du får gröt, kulor, vitaminer, omega 3, kyckling, ris, mariekex och så vidare.
- De där mariekexen är ju torra så det dammar i truten. Försök att vissla efter ett par sådana du.
- Då tar vi bort dem från din meny.
- Du tar inte bort någonting från min meny, sa Majken. Förstår du inte att jag blir väldigt frusen om jag har för lite hull?
- Majken! Du fryser aldrig! Jag har aldrig sett dig huttra eller få gåshud.
- E du dum eller? Jag kan väl inte få gåshud. Jag har hundhud. Hör du det! HUNDHUD!!!!
- Man säger gåshud när man fryser så man blir knottrig.
- Min hundhud blir aldrig kottig, sa Majken.
- Knottrig, sa jag.
- Vad är det?
- När det blir som små bulor av köld.
- Du är ju knäpp, sa Majken.
- Tack för den, sa jag. Vad skall vi göra åt det då?
- Du får väl gå en normalkurs, flinade Majken.
- Skall inte du också gå kurs?
- Jag är redan normal, lagom och väldigt klok.
- Ibland är du faktiskt riktigt klok, sa jag.
- Skall du stå länge vid den här brasan, frågade Majken.
- Vill du gå hem?
- Ja, fast inte i lag med dig. De kan ju tro att vi är släkt.


Majkens Tapeter

- Du måste använda blått som vattnet om du skall skriva om mig, sa Majken, medan hon låg och päste
  i spat.
- Självklart, sa jag.
- Tänk att det är så gott att ta sig ett avslappnande bad, sa Majken. Du borde prova det.
- Jag kanske skall ta och hoppa ner till dig.
- Nej, för Guds skull, gör inte det. Då blir det överrinning.
- Översvämning, sa jag.
- Va?
- Översvämning! Det rinner över kanten, sa jag.
- Ja, jag sa ju det, sa Majken. Fast egentligen vill jag inte ha dina baciller.
- Vadå baciller?
- Ja, vem vet var du har varit med din kropp? Du kanske är alldeles full med lus och loppor och det vill jag    inte ha i pälsen, Sörru!
- Vem är det som kommer dragandes med kaninloppor och fästingar?
- Jag har väl fått dem av dig, sa Majken.
- Vem är det som fastnade under altanen när hon jagade kaniner som var fulla med loppor?
- Ja, vem hade gett de stackars kaninerna loppor, sa Majken. Jag tror att det var du!
- Så var det nog diskuterat med det, sa jag.
- Så är du jämt. Så fort det börjar osa så skall du byta ämne. Har du någon gång frågat dig varför du håller på så, sa Majken.
- Har du blivit någon sorts terapeut nu också?
- Jag vill inte vara en tapet, vrålade Majken!
- Terapeut, sa jag. Det är någon som benar ut och hjälper till med problem, sa jag.
- Jag vill inte bli urbenad, sa Majken. Det gör säkert skitont.
- Det är väl ingen som säger att du blir urbenad heller. Knashund!
- Du säger ju att de benar ut!
- Ja, problemen.
- Benar de ut problemen?
- Ja
- Var sitter problemen, frågade Majken?
- De kan sitta lite varstans, sa jag.
- Herre Gud! Då kan de ju få bena ur hela kroppen! Vad är det för idioter som går till såna där tapeter och blir urbenade som en torsfilé?
- Majken! Du förstår inte detta! Vi lägger ner denna diskussionen NU!
- Du tar INTE mig till någon tapet!
- Nej, det gör jag inte.
- Det är bättre att du går till tapeten, sa Majken. Vore häftigt att se dig slinka in genom brevlådan alldeles benlös.
- Du är lika snäll som vanligt, sa jag.
- Ja, sa Majken. Och jag har INGA problem!
-

Majken tjatar!

- Jag vill ha en baddräkt, sa Majken.
- Hur ser du ut?
- Visst är jag fin?
- Nej, du är utspökad, sa jag.
- Ser du att jag har läfftift och nagellack?
- Läppstift heter det.
- Ja, det sa jag ju.
- Nej, du sa läfftift. Det säger små barn som inte kan säga läppstift, sa jag.
- Skit i samma, sa Majken. Jag vill ha en baddräkt!
- Det är för tidigt att bada. Det är jättekallt i vattnet.
- Vem har sagt att jag skall bada, sa Majken.
- Vad skall du med baddräkt till om du inte skall bada, sa jag?
- Jag kanske bara skall gå omkring och låtsasbada, sa Majken.
- Skall du ha en hel baddräkt, undrade jag.
- Det är väl klart att jag skall ha en hel baddräkt. E du dum eller? Vad skall jag ha en trasig baddräkt till?
- Jag menade inte trasig. Jag menade att du kanske ville ha en bikini?
- Vad är det?
- En tvådelad baddräkt, sa jag.
- Jag vill inte ha en trasig baddräkt, bölade Majken. Jag vill ha en hel!
- Herre Gud! Vad du fattar trögt, sa jag. En bikini är också en baddräkt, fast den är delad i två delar. Ett par byxor och en bh.
- Jag vill inte ha någon bh, sa Majken. Jag vill ha en rosa baddräkt som är en del som är hel.
- Jaha, sa jag.
- Jag måste få en hel. Jag vill inte visa min knapp.
- Vad menar du?
- Min kavelknapp sticker ut och jag vill inte visa den.
- Navel heter det, sa jag. Din lilla navel är så fin så det gör inget att den syns. Du har haft ett litet navelbråck när du var en liten valp och då blir det som en liten knapp.
- Tänk om jag ligger där på stranden och solar min kavelknapp och så kommer det en fågelmås och äter upp den med hull och hår, sa Majken.
- Måsar gillar inte navlar, sa jag.
- Hur vet du det?
- Jag bara vet det, sa jag.
- Jag måste ha solglasögon också, sa Majken.
- Du kan låna ett par av mig.
- Och se ut som en käring? Nähä du! Det skall vara nya som går ihop med baddräkten. Du är ju alldeles ute!
- Det blir nog bra, sa jag.
- Man måste passa sig för det ultralätta ljuset sörru!, sa Majken.
- Ultravioletta, sa jag.
- VAD DU MÄRKER ORD HELA TIDEN!
- Ja, sa jag. Jag vill ju att du skall lära dig de rätta orden.
- Är det så viktigt för dig så får du väl hålla på att vara en tjötröv som vanligt, sa Majken.
-

Majken vill tala om GUD!

- Idag vill jag tala med dig om Gud, sa Majken.
- Ojdå, sa jag.
- Vadå ojdå? Är det så konstigt att man undrar någonting om Gud? Han syns ju inte och ändå ropar alla på
Gode Gud så fort det är något.
- Det är klart att man kan undra.
- Ja, jag undrar! hur ser han ut, den där Gud?
- Det är det nog ingen som vet, sa jag.
- De säger att han kan allt, vet allt, ser och hör allt. Hur kan han göra det när ingen ens vet hur han ser ut?
- Vilka de säger det?
- Ja, de som tror på honom och att han finns någonstans i allt.
- I den kristna religionen är han treenig, sa jag.
- Va?
- Han är treenig, sa jag. Fadern, Sonen och Den Helige Anden.
- Har han tre grenar som ett träd då, undrade Majken.
- Ja, den liknelsen var riktigt bra, sa jag.
- Jag vet, sa Majken. Ibland blir jag själv förvånad över vad jag får allt ifrån.
- Vad var det du ville veta?
- Kan Gud cykla?
- Ja, det är ju klart att han kan om han kan allt.
- Kan han flyga?
- Det kan han säkert, sa jag.
- Varför är han så korkad att han cyklar när han kan flyga, flinade Majken.
- Han kanske gillar att cykla, sa jag.
- Tänk att han cyklar omkring på de vita molnen, sa Majken. Vad gör han om det inte finns några moln då?
- Han kan ju allt så han cyklar nog då också, sa jag.
- Tror du att han är så där Gode Gud?
- Ja, det tror jag.
- Men du, sa Majken. Om man tror på Gud så vill ju Gud att man skall vara snäll. Varför är inte alla snälla då?
- För att människor inte är Gud, sa jag.
- Är de som går i kyrkan snällare än jag?
- Nej, det tror jag inte, sa jag.
- Jag får ju inte ens gå in i kyrkan, sa Majken. De tror väl att jag skall bajsa på mattan.
- Det är inte Gud som säger att du inte får gå in i kyrkan. Det är de där människorna som bestämmer
i kyrkan som säger att du inte får gå in där. Det är inte för att de tror att du skulle bajsa, utan för att
det kan finnas människor som är allergiska mot hundhår.
- Tror du Gud är allergisk mot mig?
- Nej, det tror jag inte. Han gillar dig skarpt. Man måste ju inte gå i kyrkan för att tala med Gud, sa jag.
- Vadå, tala med? Man vet ju inte vem man talar med om man inte kan se honom, sa Majken.
- Jag skall berätta en sannsaga för dig, sa jag. Det var en gång en kvinna som trodde att hon tappat sin tro.
Hon arbetade i kyrkan med människor som inte hade någonstans att bo. Då fick de komma till kyrkan för att bo där. De andra som arbetade i den kyrkan tyckte inte att den kvinnan som lät de bostadslösa bo där, var tillräckligt fin och kyrklig eller passade in i deras fina kyrka. De människorna bestämde sig för att de skulle vara stygga mot kvinnan och de vände henne ryggen. De talade inte med henne, spred lögner om henne och var riktigt elaka mot henne, tills hon blev riktigt sjuk av deras elakheter. Då slutade hon att tro på Gud.
- Vad sorgligt, sa Majken.
- Ja, det var det, men till sist förstod hon att det var inte Gud som var stygg, utan det var de där människorna
som trodde att de var smågudar allihopa, som var ena elaka kräk.
- Jag har inte bestämt mig än. sa Majken.
- Om vadå, sa jag?
- Om jag skall tro på Gud.
- Majken, sa jag. Det är rätt ofarligt att tro på Gud, men det är inte ofarligt att ha med Hans självutnämnda ställföreträdare här på jorden att göra.
- Jag tror jag väljer när han cyklar, sa Majken. Tror du att jag kan lära mg cykla som Gud?
- Klart att du kan! Gullehund!

Majken har blivit en blodhund.

- Herre Gud! Du blöder ju som en gris, skrek Majken förfärat.
- Klart att jag gör, flämtade jag. Jag har ju fått ett batteri i huvudet.
- Varför fick du ett batteri i huvudet då?
- För att jag skulle lägga upp det på hyllan i klädkammaren. Var det något mer?
- Det vet väl inte jag, sa Majken. Jag var ju inte där.
- Nej, sa jag. Det var konstigt att du inte var där, för du är ju alltid där jag är.
- Vad otäck du ser ut med allt blod som rinner, sa Majken.
- Titta inte då!
- Man kan ju inte låta bli.
- Gå Majken! Gå härifrån!
- Det har droppat på golvet, sa Majken.
- DU SLICKAR INTE PÅ GOLVET! Hör du det!!
- Vem har sagt att jag skulle slicka på golvet?
- Vad gjorde du när vi städade i stugan? Jo, du slickade på golvet där det låg råttskit!
- Det är väl en väldig skillnad på råttskit och blod, sa Majken.
- Du är bara för äcklig, sa jag.
- Skall du säga som blodar ner hela golvet. Jag känner mig matt. Tror jag måste lägga mig ner så jag
inte svimmar.
- MAJKEN!!!! Nu la du dig mitt i blodet!
- Ja, Herre Gud! Nu la jag mig mitt i blodet.
- Nu måste jag bada dig när jag har tvättat och plåstrat mig.
- Ja, det måste du. Ta du och tvätta dig i lugn och ro och plåstra in dig ordentligt så kan du bada mig sedan.
- Himmel, vad det gör ont i skallen, sa jag.
- Så kan det bli när man tappar batterier i huvudet, sa Majken.
- Nu kan du komma och bada, ropade jag. Majken kom inte. MAJKEN!!!!!
- Varför skriker du? Man kan ju bli lomhörd som en fågel.
- VAR ÄR BLODET MAJKEEEEEN!?
- Vilket blod, sa Majken.
- Jag visste det. Jag är såååååå dum! Varför tvättade jag inte dig först?
- För att du bryr dig mest om dig själv, sa Majken.
- Vi skall tala allvar du och jag.
- Det låter inget vidare.
- Är du enblodhund?
- Ja, jag erkänner direkt, sa Majken. Jag är en blodhund. 
- Nej, DU ÄR INGEN BLODHUND! Du är en holländsk fågelhund och du är inte en blodätare.
- Är jag en fågelhund?
- Ja, det är du och det anstår inte en fin fågelhund att dricka blod.
- Jag kanske är en vamp, sa Majken.
- Vampyr, sa jag.
- Vadå vampyr? Jag kanske är en blodvamp, sa Majken.
- Nu lägger du av! In i badet!
- Ser du något blod?
- NEJ; DET SER JAG INTE FÖR DET HAR DU ÄTIT UPP!
- Vad högt du skriker! Jag blir en lom. Varför skall jag bada när jag är ren, flabbade Majken.
- Jag ger upp!
- Klokt beslut, sa Majken

Majken Sjunger!

- Ska vi plocka äpplen i min trädgård, sjöng Majken.
- Körsbär, sa jag.
- Vadå körsbär?
- Låten heter så, sa jag.
- Vilken låt, sa Majken?
- Den du sjunger.
- Hur kan den heta det när jag sjunger plocka äpplen?
- Från början heter den så, sa jag.
- Nu heter den plocka äpplen, sa Majken.
- Du är påhittig du, sa jag.
- Vad är det?
- När man hittar på andra texter på sånger som egentligen heter något annat.
- Vad småaktig du är, sa Majken.
- Vad menar du med det?
- Om jag sjunger plocka äpplen så är jag storaktig och om du sjunger om körsbär är du småaktig.
- Hur fick du ihop det där?
- Äpplen är stora och körsbär är små, bananer är gula och päron är blå,sa Majken.
- Du är ju knasig, sa jag.
- Jaha, så fort jag är smartare än du, så kommer du dragandes med att jag är knasig.
- Sjung då för tusan om dina äpplen, sa jag.
- Nej, snorade Majken. Jag kommer aldrig mer att sjunga. Du har sårat min själ!
- Det var inte meningen. Sjung nu.
- Nej, jag har avlidit, sa Majken.
- Avgått, sa jag.
- Säger jag att jag har avlidit så har jag avlidit, sa Majken
- Majken! Nu får du lyssna! Avlida är att dö, sa jag.
- Vill du att jag skall dö nu också?
- Nej, det vill jag ju inte. Jag förklarar bara skillnaden mellan att avgå och att avlida.
- Om jag lider av dig så avlider jag, sa Majken. Och vad gör du då? Jo, börjar prata om döden! Varför skall du alltid vara så karmatisk?
- Dramatisk, sa jag.
- Säger jag karmatisk så säger jag karmatisk och jag vill inte dö, skrek Majken!
- Det är det ingen som har sagt, sa jag.
- Kommer man till himlen när man dör, frågade Majken.
- Ja, sa jag. Det är klart att man kommer till himlen.
- Får man vingar då och blir en ängel?
- Ja, du får det och du blir en vacker Majkenängel.
- Får man göra vad man vill i himlen när man är ängel?
- Ja, det får man.
- Får man sjunga plocka äpplen i min trädgård?
- Ja, det får man.
- VARFÖR FÅR JAG INTE DET HÄR DÅ, skrek Majken två centimeter från mitt vänstra öra?
- Det får du, sa jag
 

Majken önskar Happy Valentine!

Majken och jag önskar alla en riktigt fin Alla Hjärtans dag!
- Skriv att jag skall få en hjärtklänning.
- Ja, ja, jag skriver att du skall få en hjärtklänning,sa jag
- Den skall vara rosa, sa Majken.
- Ja, den skall vara rosa, svarade jag.
- E du sjuk eller, sa Majken?
- Vad menar du?
- Du säger ju ja till allt jag säger. det brukar ju vara ett himla hallå om jag ber om något.
- Man skall vara snäll på Alla Hjärtans Dag, sa jag.
- Då fattar jag, sa Majken. I morgon är det samma visa igen alltså. Om du visste hur jobbig du är när jag aldrig får någonting..
- Man kan inte få allt. Då får man flytta till en miljonär, sa jag.
- Får man allt om man flyttar till en militär, sa Majken.
- Miljonär, sa jag.
- Det sa jag ju.
- Nej, du sa militär. Militärer har militärkläder och åker till Afganistan och skjuter på Afganer, sa jag.
- Aha, sa Majken. Är det därför det finns så lite Afganhundar? Jag tycker att de ser malliga ut, så de kan lika gärna skjuta på dem.
- Nu blev det fel igen, sa jag. Våra militärer åker till Afganistan och skyddar Afganer.
- Vem skjuter de på då?
- De skjuter inte på någon, sa jag. De har gevär ifall de måste skjuta.
- Om de måste skjuta då? Vem skjuter de då?
- På fienden, sa jag.
- Vem är fienden, undrade Majken.
- Det vet jag inte, sa jag.
- Vem är det som rör till det nu? Först säger du att de åker och skjuter Afganhundar och sedan säger du att de inte skjuter och sedan att de skjuter fiender. Då måste de ju veta vem som är fiender!
- Ja, de skjuter väl på dem som skjuter Afganer.
- Vem är så dum så att de skjuter på Afganhundar då?
- MAJKEN! De skjuter inte på Afganhundar! De skjuter på människor som vill skjuta Afganer!
- E du go eller? Skjuter de på Afganer eller Afganer?
- Nu tar vi det igen! Människor som bor i Afganistan kallas Afganer. Det är de människorna som militären skyddar. INTE AFGANHUNDAR!!!
- Vilken stad är Afganerna i då, frågade Majken.
- De är inte i någon stad, jo en del är där men annars är de bland bergen.
- Om du säger att det finns Afganer i stan, då måste de ju vara i stan. Du är ju knäpp! Vem har sagt att jag vill bo där?
- Jag sa att du får flytta till en miljonär om du skall få allt du pekar på, sa jag.
- Jag vill inte flytta till nån militär, bölade Majken.
- Jag ger upp, sa jag. det var ju meningen att det skulle bli en fin dag idag!
- Klart det blir en fin dag, sa Majken

Äggula i håret!

Majken har bestämt sig för att få vackrare hår. Vi har inte samma uppfattning om hur hon skall gå till väga.
- Jag läste i en av dina blaskor, att man skall ha ägg i håren, sa Majken.
- Ja, sa jag. Det var förr man hade det.
- Jag vill ha ägg i håret, sa hon.
- Det finns så bra shampo och balsam för hundar idag, så du behöver inte ha ägg i håret. Förresten så var det bara äggulan man hade i håret.
- Om jag säger att jag vill ha ägg i håret så vill jag ha ägg i håret! Hör du vad jag säger?
- Det kan jag inte undgå, sa jag.
- Gå och hämta ett ägg då!
- Majken! Nu dämpar du ner tonen lite. Här tar vi inte ägg i håret!
- Kärring, viskade Majken.
- Vad sa du, sa jag?
- Kärlek, sa Majken och flinade.
- Tänk på vad du kallar mig. Vi får ta ett snack.
- Herre Gud! Inte nu igen! Du måste älska att höra din egen röst.
- Kom nu!
- Ok! Börja med ditt snack så kan jag fylla i om jag ids, sa Majken.
- När jag säger nej, så betyder det nej. Vet du vad nej betyder?
- Nej, sa Majken.
- Då skall jag förklara det för dig!
- E du dum eller? Jag sa ju att nej betyder nej. Du är ju korkad på riktigt.
- Det är just sådana kommentarer jag inte vill höra.
- Nähä, sa Majken. Först frågar du vad nej betyder och när jag svarar rätt på frågan så får man skäll. Du är igen god vän till mig längre.
- Då får jag väl vara din ovän då, sa jag.
- Jag har inga vänner, bölade Majken. Ingen vill ha mig!
- Du vet att jag älskar dig, sa jag.
- Får jag ägg i håret då?
- Nej, du får inte ägg i håret.
- Om du verkligen älskar mig så där på riktigt, så skulle du gärna ge mig ägg i håret.
- Det blir väldigt kladdig, sa jag i ett försök att slippa.
- Det gör inget, sa en tårögd Majken. Jag kan slicka upp resterna.
- Nu är du genomskådad min unga dam, sa jag. Du vill ha ägg att äta!
- Har jag helt plötsligt blivit usatt för röntgen, utan att veta om det, sa Majken.
- Nej, det har du inte, men jag fattar att du vill ha ägg.
- Det var ju ett smart drag som dök upp hos dig. Majken vill ha ägg! Ha!! Det vill till en hel del innan poletten trillar ner i din maskin.
- Ok, jag hämtar ett ägg, sa jag.
- Knäck det i huvudet, sa Majken.
- Kommer jag inte att göra, sa jag. Du får det i matskålen.
- KNÄCK ÄGGET I SKALLEN!!!vrålade Majken.
- Ok, Jag knäcker det i skallen på dig.
- Vad knäpp du är! Knäcker ägg i skallen på din bästa vän.