- Hjälp! skrek Majken mitt i sommarnatten. Jag har sett en vargulv och jag var alldeles grå och den tittade på mig med sitt jättehuvud!
- Det finns inga vargulvar, sa jag. Det heter varulvar och inte vargulvar.
- Det vet väl inte du!
- Jo, det vet jag.
- Vet du, att jag hade ingen päls och var grå som en gyttjegris i skinnet och vargulven som var en huvudfoting var gul med röda naglar, sa Majken.
- Haha, skrattade jag, vilket var fel.
- Du kan skratta du, men tänk om han hade tagit med mig till vargulvlandet. Då hade du inte haft någon Majken längre. Tänk på det du!
- Jag tror inte att du hade fått stanna där så värst länge. När de sett hur mycket du hårar av dig så hade de sparkat ut dig.
- JAG HADE JU INGEN PÄLS!, skrek Majken i mitt vänstra öra, så jag är döv än.
- Du skriker inte mig i öronen, gapade jag.
- Vad gör du då? Hundar har superhörsel och då kan du kanske tänka dig att ditt skrik blir ett vrål i mina öron, men bryr du dig? NEEEEJJJ!, det gör du inte, skrek Majken.
- Tycker du att denna samtalstonen är behaglig, frågade jag.
- Vilken stol, sa Majken.
- Det var inget.
- Har du sagt A får du säga B, sa Majken.
- Tycker du att det är trevligt att vi skriker åt varandra?
- DU SKALL SÄGA B, vrålade Majken.
- Vadå B?
- Nörd!, sa Majken.
- Akta dig så inte vargulven får hämta dig, sa jag.
- Jag visste det! Du kommer att hota mig med den där huvudfotingen så fort du kommer åt.
- Jag bara skojade.
- Tänk om han äter upp mig i natt?
- Han äter inte hund, sa jag. Han äter bara tusenfotingar, sa jag i ett försök att styra över samtalet till morgondagen prövningar.
- Var får han tag i dem då, frågade Majken.
- I tusenfotinglandet.
- Var ligger det?
- Det vet jag inte.
- Hur kan du då veta att han bara äter tusenfotingar? Han kanske tycker att det är mer mat på mig.
- I morgon skall vi klippa dina klor, sa jag.
- Naglar, om jag får be.
- Ok, naglar.
- Jag vill inte det, sa Majken.
- Jag vet det. Du skall göra det i alla fall.
- Då kan jag ju inte försvara mig mot fienden, sa Majken.
- Du har inga fienden som du måste försvara dig emot.
- Jag har ju huvudfotingen.
- MAJKEN!!!! Det var bara en dröm!
- Det är inte säkert, sa Majken. Fast du! Vet du vad?
- Nej det vet jag antagligen inte.
- Jag skickar han till dig.
- Honom.
- Va?
- Det heter jag skickar honom.
- Vem?
- Huvudfotingen eller vargulven, sa jag.
- Där ser du! Du tror också att han finns, sa Majken
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar