Majken vid Majbrasan!

- Vad kallt det är, sa Majken när hon stod vid majbrasan.
- Det brukar ju vara så här kallt, sa jag. Vi har blivit bortskämda med värme över påsken.
- Jag är då sannerligen inte bortskämd, sa Majken.
- Jo, det är du.
- Kan du säga en enda sak som jag är bortskämd med? Kan du det??
- Du får alltid tjingen på min smörgås.
- Vadå tjingen, sa Majken?
- Ja, sista biten.
- Du menar smulan som du råkar skrapa ner från bordet.
- Nej Majken. Det menar jag inte. Jag menar att du ALLTID får sista biten smörgås av mig!
- Den är väldigt liten.
- Kan du tala om för mig vad du får sedan?
- Ingenting, sa Majken. Jag får ingenting, men du sitter och vräker i dig.
- Jag vräker inte i mig, sa jag. Jag äter min gröt och dricker mitt te och äter nästan en hel smörgås.
- Och vad får jag när du sitter och vräker i dig?
- Tjingen av min smörgås.
- Jag kommer att svälta ihjäl, sa Majken.
- Du får ju din mat sedan, sa jag.
- Sedan kanske är för sent. Jag kanske faller ihop som ett torrt skinn.
- Både du och jag har lite övervikt, sa jag.
- Tala för dig själv, sa Majken. Jag behöver varenda gram för att överleva i det här huset.
- Du får gröt, kulor, vitaminer, omega 3, kyckling, ris, mariekex och så vidare.
- De där mariekexen är ju torra så det dammar i truten. Försök att vissla efter ett par sådana du.
- Då tar vi bort dem från din meny.
- Du tar inte bort någonting från min meny, sa Majken. Förstår du inte att jag blir väldigt frusen om jag har för lite hull?
- Majken! Du fryser aldrig! Jag har aldrig sett dig huttra eller få gåshud.
- E du dum eller? Jag kan väl inte få gåshud. Jag har hundhud. Hör du det! HUNDHUD!!!!
- Man säger gåshud när man fryser så man blir knottrig.
- Min hundhud blir aldrig kottig, sa Majken.
- Knottrig, sa jag.
- Vad är det?
- När det blir som små bulor av köld.
- Du är ju knäpp, sa Majken.
- Tack för den, sa jag. Vad skall vi göra åt det då?
- Du får väl gå en normalkurs, flinade Majken.
- Skall inte du också gå kurs?
- Jag är redan normal, lagom och väldigt klok.
- Ibland är du faktiskt riktigt klok, sa jag.
- Skall du stå länge vid den här brasan, frågade Majken.
- Vill du gå hem?
- Ja, fast inte i lag med dig. De kan ju tro att vi är släkt.