tisdag 16 november 2010

Majken och Grodprinsen!

Majken är besviken!
En liten grön varelse har Majken släpat hem från stranden.
- Fattar du inte att han fryser, sa Majken?
- Vi kan inte ta hem en groda, försökte jag.
- Jag bär den själv, sa Majken och så tog hon helt sonika och öppnade sitt gap och tog den i munnen.
- Du sväljer den inte. skrek jag.
- mmmmmmmmmmmm, sa hon.
- Hör du vad jag säger? Du sväljer den INTE!
Majken spottade ut grodan och satte sig ner.
- Jag bär den! Jag kan väl för böv... inte svara dig när jag har hela munnen full med en groda. Var inte så korkad! Man får ju skämmas för dig. Kan du vara tyst hela vägen hem nu så jag kan rädda den stackaren från att frysa ihjäl?
- Du kan inte ta hem den, sa jag.
- Kan inte jag? Det skall du få se. Du tog ju hem en fågel i somras som du skulle rädda. Vad hände då? Jag bara frågar? Den hade ju knappt kommit över tröskeln innan du skrämde ihjäl den.
- Det gjorde jag väl inte.
- Jo, det var precis det du gjorde. Hade du inte tappat den där rostfria skålen i golvet så hade fågeln levt än idag. Det är jag helt säker på.
- Jag kunde väl inte hjälpa att jag tappade skålen?
Majken svarade inte. Hon tog grodan i munnen och fick svansen i högläge och baken svängde. Hon var på väg hem.
Det är väl ingen idé att berätta om vem som bestämmer hemma hos oss.
När vi kom hem och Majken hade parkerat sin groda på mitt överkast i min säng, sa hon:
- Nu skall han vila!
- Jaha, sa jag.
- Jag skall bara äta sedan skall jag vila också, jämte honom, så jag kan hålla koll på dig, så du inte kastar rostfria bunkar på honom.
- Nu är du orättvis, sa jag och kände mig som en fähund.
Majken åt och gick till sängs.
Två timmar senare gick jag in och tittade på paret.
Majken grät.
- Herre Gud, Majken! varför gråter du?
- Åh, skrek hon. Jag har pussat på honom hela tiden och det hjälper inte ett dugg.
- Vadå?
- Titta på honom! Han blev bara en grodprins! Jag ville ha en hundprins!
- Men Majken, sa jag. Det är bara i sagorna det blir prinsar av grodor.
- E han en saga eller? Titta!
Jag tittade och sannerligen. Där satt en liten grodprins.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar