Bullbak med Majken!

Ja, då har vi bakat bullar idag, Majken och jag.
Först hade vi en livlig diskussion om vi skulle baka kanel eller vaniljbullar. Majken ivrade för vaniljbullar och vem kan motstå blöta hundögon.
Jag har förklarat för Majken att man måste tvätta bort sitt nagellack innan man får börja knåda någon deg. Hon tycker att rosa lack syns ju nästan inte alls, så hon ansåg sig inte behöva ta bort det.
- Det kan bli flagor i degen, förklarade jag.
- Det sitter som berget, sa Majken.
Jag tog henne med våld till badrummet, allt medan hon skrek: - Inte bada, inte bada!
Hon surade en liten stund och jag fick lova dyrt och heligt att måla nytt så fort vi var färdiga.
Förkläde på och Majken har en liten krusmössa för att inte tappa päls i bullarna.
Hon sitter uppflugen på trappstegen för att kunna se degen fara runt i assistenten.
Jag har sagt till henne att det är bättre hon vilar till det är dags att knåda degen.
Det gick ju precis som det brukar. Majken far runt med ögonen tittandes ner i den roterande degbunken och blir så yr att hon dråsar i golvet.
- Ja, ja, jag vet vad du tänker säger hon, men det är så himla spännande att se om jag kan hålla mig kvar om jag tittar intensivt på en fläck.
- Knashund! Du kan inte det. Det är likadant varje gång.
Majken tyckte att jag var negativ och att jag borde göra ett försök själv.
Tycker nog att jag är rätt knas ändå, utan att sitta som en hund och glo ner i degbunken.
- Har det aldrig jäst färdigt, ropade Majken från soffan på balkongen?
- Jo det har det, sa jag.
- Nu skall här knådas med hull och hår, tyckte Majken.
Hon är lite irriterad på sin lilla krusmössa som bara åker ner över ögonen.
Jag fick till det med ett litet rött sidenband som jag knöt under hakan på henne.
- Tycker du att jag ser löjlig ut, frågade hon.
- Nej, du är min finaste prinsessa, ljög jag.
Undrar vad grannarna skulle tycka om detta, eller Djurens Vänner?
- Nu skall vi göra snurror, sa jag.
- Det får du göra. Nu har jag knådat. Något skall du väl göra själv.
Hon försvann och mössan låg på golvet i hallen.
Jag hittade henne sovandes i min säng. När jag tittade på henne, kikade hon på mig och sa: Du! Du glömmer väl inte nagellacket?