- Gode Gud! jag vet inte vem jag är längre, kvider hon.
- Behöver jag ta dig till veterinären, frågar jag försiktigt.
- Skall du avliva mig! Är det det du vill? Säg det rent ut!
- Klart jag inte vill avliva dig. Du är ju min prinsessa.
- Jag känner ju inte igen mig.
Majken bölade som en ko och kastade sig på mattan.
- Vad ska jag ta mig till, gnydde hon.
- Vi får börja bena upp det här, sa jag.
- Vad då bena upp?
- Ja, vi får reda ut vem du är. Vem ser du när du tittar i spegel?
- En jättekonstig typ, med två svarta öron och en lång näsa.
- Det är ju du!
- Nej, jag har inte så lång näsa, skrek Majken.
- Vem skulle du vilja se i spegeln då?
- E du dum eller? Vem brukar man vilja se om man tittar sig i spegeln? Anna Anka eller?
- Ok, vi säger att du vill se dig själv i spegeln.
- Nej, vi säger att jag vill se dig.
- Varför vill du se mig?
- För att du inte ser fullt lika knäpp ut som den där långnästa.
- Det var ju snällt sagt, sa jag.
Majken hade kommit in i hulkstadiet av gråten och jag satte mig på gilvet och tog hennes huvud i knät och pussade på henne.
- Jag tror att jag är en älg, hulkade Majken.
- Nog för att nosen är lite lång på dig, men så lång nos har du inte.
- Vad sa du, sa Majken.
- Du är ingen älg, sa jag.
- Tror du att du vet allt eller?
- Nej, men jag vet att du inte ser ut som en älg.
- Hur ser en älg ut då?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar