fredag 12 november 2010

Majken som Änglahund!

I kväll skall Majken gå på maskerad. Hon skall inte bara vara utklädd, hon skall sjunga också. Hon är så nervös, så hon trippar omkring på tånaglarna och är fullständigt off när det gäller samtal.
Hon övar och övar på sin låt " Får man ta hunden med sig in i himlen"?
Det är stört omöjligt att få komma in i badrummet.
Hon speglar sig i det oändliga och kan inte bestämma vilken färg hon skall ha på ögonskuggan.
I natt vaknade jag vid fyra av att hon sjöng i sömnen:
- Jag vill ha ett kex morsan, jag vill ha ett kex, innan jag tatuerar mig.
Jag försökte prata med henne om tatueringar i morse, men hon fnös bara:
- Det är farligt att tatuera sig och ont som tusan gör det också.
- Jag trodde att du hade tänkt att tatuera dig, sa jag.
- Knasmorsa, sa hon
När promenaden var avklarad i dag på morgonen och Majken genom trippande på de rosa tånaglarna, hade filat ner dem till små kortisar skrek hon:
- Herre Gud! Vart tog naglarna vägen? Det är ditt fel! Alltid skall du ha mig att gå så långt! Är du nöjd nu?
- Ta det lugnt! Jag har lösnaglar du får låna.
- Nej, bölade hon. Det blir inte detsamma! Hela mitt liv är förstört!
- Vem är det som är dramaqueen nu?
- Hur skall jag kunna hålla micken och visa de här korta stumparna?
- Du får väl stå rakt upp och ner och låta micken sitta kvar i stället.
- Rakt upp och ner? Är du knäpp i skallen eller? Fattar du inte att kjolarna åker över huvudet på mig om jag står rakt upp och ner?
- Jag diskuterar inte mer, sa jag.
Majken gick förnärmad till hallspegeln och ställde sig på huvudet.
- Vad gör du, frågade jag försiktigt?
- Inte nog med att du är knäpp, har du tappat synen också? Jag står rakt upp och ner!
Det går inte. Allt blod rusar ju till huvudet och jag kommer att bli så blodfylld i munnen, att jag inte kan ta en ton.
- Majken, sa jag. Det är bara ett uttryck. Du kan stå på fötterna och sjunga i micken.
Hon var sårad. Hon svängde iväg och öronen flaxade när hon rundade mig.
- Vad tror du Hasse Kvinnaböske hade tyckt om du hade stått rakt upp och ner och skrålat Änglahunden? Jag bara undrar, sa hon.
- Han hade tyckt att det var annorlunda, sa jag.
- Så annorluna skall inte jag vara. Jag skall stå där som Pallas Athena med mina korta naglar och jag skall sjunga för full hals om hunden i himlen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar