Majken och The Boxer!

Kom några stänk från en grå himmel vid sjutiden denna morgon och Majken och jag tog bilen till en vacker havsvik. Eftersom vädrets gudar stod oss bi, kunde vi ta oss en promenad över ängar som låg tysta och övergivna, trodde jag.
Jag släppte Majken lös för att hon skulle få sträcka ut ordentligt.
Hon försvann in under några låga enebuskar och jag gick ner mot havet, som kastade sina vågor mot sandstranden, där vi badat i sommar.
Skulle just ta en bild när något överröstade havet.
Precis intill ett staket vid den lilla vägen hade det samlats en skara nyfikna piercade kor, eller vad det nu var.
De tittade inte på mig.
De tittade med stor förväntan på Majken och deras huvuden svängde som om de tittat på tennis.
Då såg jag, att det kom en matte med en stor boxer från andra hållet.
Majken var lös och boxern var kopplad.
Jag ropade: MAJKEN!!!
Min hund hade drabbats av akut dövhet.
Jag skrek i falsett: MAJKEN!!
Då fick hon syn på boxern.
Hon gjorde en tjurrusning mot boxern, allt medan jag och korna tittade på.
Ja, jag tittade ju inte bara. Jag sprang som en vettvilling mot boxern.
Kom fram lagom till att boxern gjorde ett skuttanfall mot min prinsessa.
Majken backade, duckade och jag kunde höra henne väsa:
- Vem tror du att du är! Du har ju ingen näsa?
Jag fick ta i Majken innan nästa anfall kom.
Boxern försökte fälla Majken till marken med sin stirrande blick.
Fick med mig en kamplysten hund, som jag hade ett allvarligt snack med om mobbing.
- Ja, men du måste ju hålla med om att den inte hade någon näsa, sa Majken.
- Klart den har näsa. Den är bara så kort. En dag kommer du att få stryk av någon om du retas.
- Jag retades inte. Jag blev bara så förvånad över att där inte fanns någon näsa i hela ansiktet. Visst var den konstig?
Jag svarade inte.
Vi gick förbi korna, som tittade och blinkade mot Majken.
- De gillar mig, sa hon, men så har vi ju näsor också, korna och jag.