Klockan sju i morse hade Majken redan fått på sig pjäxor och skidor och var redo att gå på tur. Hon kom in och väckte mig med frågan:
- Vill du ha te eller varm choklad med dig ut idag?
- Herre Gud, så du ser ut, stammade jag, yrvaken. Varför har du skidor på dig?
- Äntligen lite vinter och skidföre. Det gäller att hänga i om jag skall åka Vasaloppet.
- Du är knasig, sa jag. Jag vill ha varm choklad, sa jag.
- Gå upp och fixa det då, svarade Majken brutalt.
Bara att gå upp och försöka hitta sina varma stövlar. Det var ca två centimeter snö utanför.
- Det är för lite snö för att åka skidor, skrek jag till Majken, som just hade hittat sin pälsmössa.
- Räcker gott till mig, svarade hon.
Jag säger bara: - Åke Svanstedt! Släng dig i väggen!
Har hängt i andra änden av kopplet och åkt på hälsenorna ända ner till Apelviken.
Majken tvärnitade i en snygg bredsladd just innan järnvägsövergången, där hon skulle uträtta sina behov. Självklart blåste påsen, den svarta iväg utmed spåret innan jag fått upp det som skulle tas upp.
Havet var i vågor. Stranden var i lä, eftersom vinden kom från norr.
En cyklist kämpade sig fram på hala vägen och han glodde på Majken.
- Ser du att folk tittar på dig, sa jag.
- De tycker att jag är häftig, sa Majken, allt medan hon sköt upp skidglasögonen i pannan.
- Du drar mig hem igen nu, väste jag, som var genomsvett för att jag stretat och balanserat för att inte ramla.
- Du skulle tagit dina skidor, sa hon.
Nu har hon ätit, tagit sina omega 3, och ligger och snusar gott.
Jag skall köpa broddar idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar