Snöade som tusingen i morse när jag stapplade upp. Vill inte påstå att det såg inbjudande ut att promenera med vildhunden idag. Kände mig lite frusen, men Majken var glad och tyckte att vi skulle komma iväg.
- Vill du ha täcke på dig, frågade jag.
- Vadå täcke?
- Ja, du kan ju ha Trollans täcke.
- Om du menar att jag skall ha täcket som du har haft på en hund, som du tagit livet av och som, finns som en låda aska i bokhyllan längst ner, så är svaret NEJ!
- Jag har väl inte tagit livet av henne. Nu är du orättvis.
- Är det inte en död hund du har i bokhyllan då?
- Ja, död och död. Det är aska efter henne.
- Jaha! Vad kallar du det då, om du inte kallar det en död hund?
- Vad du tramsar! Skall du ha täcke eller inte?
- Vill du bli av med mig?
- Nej, det vill jag inte. Jag ville bara att du inte skulle frysa.
- Får man ställa en enkel fråga?
- Ja, det får man.
- Varför var det inte så viktigt med täcke förra året när det var snö så man försvann när man satte sig i en driva? Då hade det varit skönt med ett täcke, fast inte från nån död hund.
- Majken! Vad larvig du är.
- Det kan du tycka. Jag skulle frysa ännu mer i den döda hundens täcke. Jag skulle ha iskalla kårar utmed hela ryggen och det kan man kalla frysa.
- Värst vilken grej det blev av ett ynka täcke, sa jag.
- Skall du med eller skall jag gå själv, undrade Majken.
- Ja, just det. Du har också kommit på att det är du som är ute och vallar mig?
- Vem tror du annars skulle gå upp i svinottan för att släpa dig runt hela Apelviken?
- Nu glömmer vi det här och snackar om julen, sa jag. Vad önskar du dig i julklapp?
- Ett alldeles nytt, eget täcke, sa Majken
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar