Tidig Söndagmorgon!

Är väldigt morgonpigg och njuter av att sitta i lugn och ro och läsa mina tidningar. Två av papper och resten på nätet. Hinner inte alltid läsa klart för Majken står med benen i kors och talar om på ett ganska begripligt språk, att det är läge att få ändan ur vagnen. Framåt sjutiden är det dags. Nu är det läge att börja med vantar. Det enda som är varmt är det som jag plockar upp i en liten svart påse med döskallar på. Det är inte den mest magiska stunden innan vi når den galvade lådan, som sitter på en stolpe. När jag smäller ner locket är det en signal som majken känner igen. Det betyder att hon sätter sig framför mina fötter och vill ha påfyllning. Allt för att hon skall gynna påsföretaget igen i morgon. Hon är smart den lilla. Hennes period av skendräktighet är över och jag har fått återgå till mitt vuxna jag, efter att ha varit hennes valp några veckor. Hon har varit skitskum. Smugit fram mot mig och kisat med ögonen och vräkt sig upp i knät och pussat eller putsat nästan ansiktet skinnflått. Hon är go den lilla. Majken tycker inte om manikyr. Hon anser att klotången är ett tortyrredskap som inte hör hemma i civiliserade hem. Hon har gömt den någonstans där inga mattar någonsin kan hitta den. Majken träffar en ung dam på en salong för kloklipperi emellanåt. Hon blir naturligtvis förnedrad med en munkorg och pratar högljutt. Jag tror att hon svär ve och förbannelse över mänskligheten. När klippet är över och Majken befriad får hon välja godis. Hon väljer alltid det dyraste. Sedan går hon därifrån med högburet huvud och med en svans och bakdelsföring som skulle få de mest kunniga hulahuladamer att bli gröna avund. Jaha, nu står hon där igen med benen i kors. Bara att gå ut.