Tre grader kallt och en frusen gräsmatta.
Det är nu det börjar.
De där magiska mornarna med sitt förtrollade ljus. Och Majken blir inte smutsig om sina fötter och mage. Vi kom ner till en strand som sakta blev upplyst av en från öster kommande sol.
Havet låg stilla, som om det väntade på något. Några måsar förökte att överrösta varandra.
Mot sydvästra horisonten tornade moln upp sig och i samma stund som havet blev solbelyst, rullade en vattennära dimma in mot land. Kanske skulle det bli oväder.
Vi hann hem till frukostbordet innan snön, den där första, vräkte ner i stora flingor utanför vårt fönster. Noterar i almanackan att den 21 oktober kom flingorna till Varberg.
Några timmar senare lyser solen igen med full styrka.
Majken har inte varit medveten om snöandet då hon efter sin frukost knoppat in i en välförtjänt vila.
Om jag ger henne en puss på nosen, vaknar hon till och blänger.
Majken, den underbara med sina 26 kilo Kärlek.
Hon är Älskansvärd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar