Majkens Nattsudd!

Vaknade av att det small till, som om någon drämde igen en dörr.
Det luktade pepparkakor i hela huset.
Vacklade upp och tog mig till ett kök, som låg i ett totalt kaos.
I skenet av två stearinljus stod Majken med ett pepparkakshus i en gest, som, varsågod.
Majken, sa jag
- Vad gör du?
- E du blind eller? Jag bakar, ser du väl. Har gjort ett hus till dig.
- Så här ser ut! Det ser ju ut som om någon slängt en mjölbomb i köket. Vem skall städa här, hade du tänkt?
- Du, sa Majken.
- Varför kan du inte vara som en vanlig hund?
- Vadå vanlig?
- Ja, en sån som ligger vid sin mattes fötter och sover hela natten och som går på promenader och bara är en hund?
- Är det tacken för att man är uppe hela natten och bakar nåt fånigt hus med massa krafs på? Är det det? Jag bara frågar?
- Nej, det var ju snällt tänkt, men vi kunde ju ha gjort det ihop.
- Jag går i sjön, sa Majken. Direkt och utan att passera GÅ! Hör du det!
- Nej Majken. Det gör du inte. Du hjälper mig att städa upp här.
- Aldrig i livet! Du är den otacksammaste jag vet. Jag tänker inte städa och jag tänker slå sönder det jä...a huset. 
- Det är väl väldigt onödigt, sa jag.
- Jag tänker bajsa och kräkas på mattan i vardagsrummet också, om det kan vara till någon sorts upplysning.
- MAJKEEEN!
- Jag tänker äta upp dina skor, flinade hon.
- Gå! Majken! Gå och lägg dig!
- Ok, jag lägger mig väl då, men lite tacksamhet vore väl på sin plats?
- För vad?
- För huset och att jag inte gör ryggövningar på mattan?
Jag visste det. Jag fick städa själv.
När jag kunde krypa ner i sängen en stund till fick jag trängas med 26 kilo kärlek, som hade florsockerglasyr och nonstopp hängande från öronen.

Majkens Täcke!

Snöade som tusingen i morse när jag stapplade upp. Vill inte påstå att det såg inbjudande ut att promenera med vildhunden idag. Kände mig lite frusen, men Majken var glad och tyckte att vi skulle komma iväg.

- Vill du ha täcke på dig, frågade jag.

- Vadå täcke?

- Ja, du kan ju ha Trollans täcke.

- Om du menar att jag skall ha täcket som du har haft på en hund, som du tagit livet av och som, finns som en låda aska i bokhyllan längst ner, så är svaret NEJ!

- Jag har väl inte tagit livet av henne. Nu är du orättvis.

- Är det inte en död hund du har i bokhyllan då?

- Ja, död och död. Det är aska efter henne.

- Jaha! Vad kallar du det då, om du inte kallar det en död hund?

- Vad du tramsar! Skall du ha täcke eller inte?

- Vill du bli av med mig?

- Nej, det vill jag inte. Jag ville bara att du inte skulle frysa.

- Får man ställa en enkel fråga?

- Ja, det får man.

- Varför var det inte så viktigt med täcke förra året när det var snö så man försvann när man satte sig i en driva? Då hade det varit skönt med ett täcke, fast inte från nån död hund.

- Majken! Vad larvig du är.

- Det kan du tycka. Jag skulle frysa ännu mer i den döda hundens täcke. Jag skulle ha iskalla kårar utmed hela ryggen och det kan man kalla frysa.

- Värst vilken grej det blev av ett ynka täcke, sa jag.

- Skall du med eller skall jag gå själv, undrade Majken.

- Ja, just det. Du har också kommit på att det är du som är ute och vallar mig?

- Vem tror du annars skulle gå upp i svinottan för att släpa dig runt hela Apelviken?

- Nu glömmer vi det här och snackar om julen, sa jag. Vad önskar du dig i julklapp?

- Ett alldeles nytt, eget täcke, sa Majken 

Snöhelvitte!

Jaha!
Då var snön här och Majken har suttit natten igenom och glott mot himlen.
- Ser du vad jag ser, frågade hon.
- Om du menar att snön vräker ner, så ser jag det och jag är INTE glad!
- Jag är jätteglad, sa Majken. Jag skall åka skidor i morgon!
- Det skall du inte. Du skall gå på dina fyra fötter samma runda som vi brukar gå.
- Glädjedödare, väste hon åt mig.
Jag la mig och bad en stilla bön att snön skulle vara borta på morgonen.
Gud hörde inte min bön eller också struntade han i mig eller så var han ute och cyklade runt i snön.
Majken väckte mig vid sextiden.
- Nu har du sovit färdig, viskade hon.
- Herre Gud! Vad har du på dig, mumlade jag.
- Utrustad för en skidtur. Kolla mig! Är jag inte häftig, sa hon.
- Majken! Du är bara för mycket!
Där stod hon i min skidoverall och med pälsmössa på skallen.
- Skidorna står i hallen, sa hon.
- Du kan inte åka skidor, sa jag.
- Man kan väl försöka. Du måste inte vara så himla negativ hela tiden. Här kommer jag in och väcker dig försiktigt och vad gör du? Som vanligt! Skäller på mig!!!
- Ok, vi går ut! Du skall åka skidor om jag så skall hota dig med veterinären om du inte åker hela rundan.
- Hoppsan! Vad du tar i. Klart jag skall åka. Jag har ju sagt det hela tiden.
I hallen stod mina skidor, modell äldre. Långa!
Självklart fick jag släpa skidorna till första backen ner mot havet.
- Skall du bära dem hela vägen, frågade Majken?
- Nu är du väldigt tyst! Ställ dig på skidorna nu så skall jag putta på nerför backen.
Majken såg konstig ut.
- De ser väldigt långa ut.
- Det är för att du skall få plats med båda fötterna på en skida.
- Jag vill inte åka på en skida, muttrade Majken. Jag vill ha båda.
- Knashund! Så! Ställ dig på nu!
- Ok, sa hon.
Så for hon iväg nerför backen ivrigt vrålande:
- Här kommer det en viking och ingen liten plutt!
Så var hon borta.
Hittade skidor och övrig mundering nedanför backen.
Majken var väck.
- MAJKEEEEN!
Ingen hund.
Jag samlade ihop hennes ägodelar och gick rundan bärandes på de j...la skidorna och hemmes kläder.
När jag var nästan hemma, kom hon farande.
- Var har du varit! skrek jag.
- Rundan, sa hon.
- Vem är genomsvett och har fått bära dina skidor och dina kläder och din fula pälsmössa hela vägen?
- Du, sa hon. Förresten, så är det dina skidor och dina kläder.
- Du åker aldrig skidor igen! Hör du det!!!!
- Dramakvinna! Sluta larva dig!

Majken I tvättstugan!

Idag har vi tvättat. Ja, det vill säga, jag har tvättat och Majken har tjatat hål i huvudet på mig. Det får inte förekomma några hundar i vår tvättstuga och det har Majken inte förstått.

- Snälla! Jag kan väl få följa med? Jag skall göra mig så liten som helst. Ingen kommer ens att märka att jag är där. Inte ens du!

- Varför skall du följa med om du ändå är osynlig, undrade jag.

- Jag får aldrig göra nånting! Vad gör det om jag följer med en liten stund, som knappt märks mer än en fis i universum?

- MAJKEN! Var har du lärt dig sådana uttryck?

- Vadå?

- Skärp till dig!

- Vilket får jag? Följa med eller följa med?

- Ok, du sitter still och säger inte ett pip, för då åker du ut. Du talar inte med någon.

- Hedersord, sa Majken.

När vi kom ner i tvättstugan, satte sig Majken framför den stora maskinen och tindrade med ögonen. Hon viskade:

- Vad spännande det skall bli. Kan man tvätta mig i den maskinen?

- Nej, det kan man inte. Då drunknar du.

- Jag vill sitta här och titta när kläderna tvättar sig, sa hon.

- Ok, sa jag.

Under tiden Majken satt och glodde på tvättmaskinen plockade jag ihop en hög med rött som skulle tvättas.

- Oh Gud, kved Majken. Vad jag mår illa! Vad det snurrar!

- Titta för f... inte i maskinen mer då, utan lägg dig ner på golvet, sa jag. Jag visste att jag inte skulle ta med dig, men du är enveten som en åsna.

- Jag kommer att spy, kved hon. Och du bara skäller. Här gör jag precis som du säger och vad gör du då? Gapar och skriker på mig. Jag vill bara dö?

- Kom så går vi ut, försökte jag. Du kan ligga på gräset en stund.

- Du får bära mig, sa Majken.

Jag bar ut 26 kilo Majken, som hängde som en död sill i famnen.

- Nu ligger du här tills jag kommer, stönade jag.

- Vad annat kan jag, sa Majken.

När jag kom tillbaka låg Majken på rygg och tittade mot himlen.

- Jag tror att jag har sett Gud, sa hon.

- Nej, det har du inte, sa jag.

- Han cyklade precis förbi och sa: Ligger du här lilla Majken? Har du inget hem?

- Nu ljuger du, sa jag. Gud cyklar inte!

- Det var värst vad du vet allting! Säger jag att Gud cyklade så gjorde han det!  

Prinsen!

Jag trodde inte mina ögon idag på morgonen!
Vi, Majken och jag hade just kommit förbi kyrkan och var på väg mot stranden, när det som från ingenstans dök upp en bjässehund.
Jag tog ett rejält tag i Majkens koppel och kände att här var det bäst att hålla hårt.
Jättehunden var lösspringande och kom ångande emot oss.
Hur skulle jag göra?
Skulle jag hinna att släppa lös Majken innan den överföll henne, eller skulle vi bli uppätna båda två?
Jag släppte henne.
Vad händer då?
Majken sitter och stirrar hänfört och viskar:
- Min Prins!
Vad som sedan händer med min prinsessa är, att hon springer honom till mötes och de flamsar runt i det frostnupna gräset.
Majken leker!
Majken brukar inte leka. Hon läxar i allmänhet upp de som blir för närgångna.
Men inte nu.
De skuttar och står med sina framtassar på varandras axlar och tittar varandra djupt i ögonen.
Majken är kär.
Jag ser det på långt håll.
Får jag med henne på promenaden eller skall hon rymma med sin hittade prins?
Prinsens husse kommer farande och kopplar sin best, (Förlåt Prins)
Majken kommer med ett saligt leende i mungipan och säger:
- Vad säger du nu då?
- Vadå säger jag nu?
- Fattar du att det hjälpte att pussa ihjäl grodan. Den var bort i morse och så dyker prinsen upp. Fattar du nu då din tröghjärna?
- Ok! bara du är lycklig, så är jag lycklig.
- Jag mår bara så himla bra, sa Majken.

Majken och Grodprinsen!

Majken är besviken!
En liten grön varelse har Majken släpat hem från stranden.
- Fattar du inte att han fryser, sa Majken?
- Vi kan inte ta hem en groda, försökte jag.
- Jag bär den själv, sa Majken och så tog hon helt sonika och öppnade sitt gap och tog den i munnen.
- Du sväljer den inte. skrek jag.
- mmmmmmmmmmmm, sa hon.
- Hör du vad jag säger? Du sväljer den INTE!
Majken spottade ut grodan och satte sig ner.
- Jag bär den! Jag kan väl för böv... inte svara dig när jag har hela munnen full med en groda. Var inte så korkad! Man får ju skämmas för dig. Kan du vara tyst hela vägen hem nu så jag kan rädda den stackaren från att frysa ihjäl?
- Du kan inte ta hem den, sa jag.
- Kan inte jag? Det skall du få se. Du tog ju hem en fågel i somras som du skulle rädda. Vad hände då? Jag bara frågar? Den hade ju knappt kommit över tröskeln innan du skrämde ihjäl den.
- Det gjorde jag väl inte.
- Jo, det var precis det du gjorde. Hade du inte tappat den där rostfria skålen i golvet så hade fågeln levt än idag. Det är jag helt säker på.
- Jag kunde väl inte hjälpa att jag tappade skålen?
Majken svarade inte. Hon tog grodan i munnen och fick svansen i högläge och baken svängde. Hon var på väg hem.
Det är väl ingen idé att berätta om vem som bestämmer hemma hos oss.
När vi kom hem och Majken hade parkerat sin groda på mitt överkast i min säng, sa hon:
- Nu skall han vila!
- Jaha, sa jag.
- Jag skall bara äta sedan skall jag vila också, jämte honom, så jag kan hålla koll på dig, så du inte kastar rostfria bunkar på honom.
- Nu är du orättvis, sa jag och kände mig som en fähund.
Majken åt och gick till sängs.
Två timmar senare gick jag in och tittade på paret.
Majken grät.
- Herre Gud, Majken! varför gråter du?
- Åh, skrek hon. Jag har pussat på honom hela tiden och det hjälper inte ett dugg.
- Vadå?
- Titta på honom! Han blev bara en grodprins! Jag ville ha en hundprins!
- Men Majken, sa jag. Det är bara i sagorna det blir prinsar av grodor.
- E han en saga eller? Titta!
Jag tittade och sannerligen. Där satt en liten grodprins.

Majkens identitetskris!

Majken har betett sig mycket underligt idag. Hon känner inte igen sig när hon går förbi hallspegeln. Hon ger upp ett gallskrik så fort hon får syn på sig.
- Gode Gud! jag vet inte vem jag är längre, kvider hon.
- Behöver jag ta dig till veterinären, frågar jag försiktigt.
- Skall du avliva mig! Är det det du vill? Säg det rent ut!
- Klart jag inte vill avliva dig. Du är ju min prinsessa. 
- Jag känner ju inte igen mig. 
Majken bölade som en ko och kastade sig på mattan.
- Vad ska jag ta mig till, gnydde hon.
- Vi får börja bena upp det här, sa jag.
- Vad då bena upp?
- Ja, vi får reda ut vem du är. Vem ser du när du tittar i spegel?
- En jättekonstig typ, med två svarta öron och en lång näsa.
- Det är ju du!
- Nej, jag har inte så lång näsa, skrek Majken.
- Vem skulle du vilja se i spegeln då?
- E du dum eller? Vem brukar man vilja se om man tittar sig i spegeln? Anna Anka eller?
- Ok, vi säger att du vill se dig själv i spegeln.
- Nej, vi säger att jag vill se dig.
- Varför vill du se mig?
- För att du inte ser fullt lika knäpp ut som den där långnästa.
- Det var ju snällt sagt, sa jag.
Majken hade kommit in i hulkstadiet av gråten och jag satte mig på gilvet och tog hennes huvud i knät och pussade på henne.
- Jag tror att jag är en älg, hulkade Majken.
- Nog för att nosen är lite lång på dig, men så lång nos har du inte.
- Vad sa du, sa Majken.
- Du är ingen älg, sa jag.
- Tror du att du vet allt eller?
- Nej, men jag vet att du inte ser ut som en älg.
- Hur ser en älg ut då?

- Majken!!!!  Lägg av!!!