Majken vill tala om GUD!

- Idag vill jag tala med dig om Gud, sa Majken.
- Ojdå, sa jag.
- Vadå ojdå? Är det så konstigt att man undrar någonting om Gud? Han syns ju inte och ändå ropar alla på
Gode Gud så fort det är något.
- Det är klart att man kan undra.
- Ja, jag undrar! hur ser han ut, den där Gud?
- Det är det nog ingen som vet, sa jag.
- De säger att han kan allt, vet allt, ser och hör allt. Hur kan han göra det när ingen ens vet hur han ser ut?
- Vilka de säger det?
- Ja, de som tror på honom och att han finns någonstans i allt.
- I den kristna religionen är han treenig, sa jag.
- Va?
- Han är treenig, sa jag. Fadern, Sonen och Den Helige Anden.
- Har han tre grenar som ett träd då, undrade Majken.
- Ja, den liknelsen var riktigt bra, sa jag.
- Jag vet, sa Majken. Ibland blir jag själv förvånad över vad jag får allt ifrån.
- Vad var det du ville veta?
- Kan Gud cykla?
- Ja, det är ju klart att han kan om han kan allt.
- Kan han flyga?
- Det kan han säkert, sa jag.
- Varför är han så korkad att han cyklar när han kan flyga, flinade Majken.
- Han kanske gillar att cykla, sa jag.
- Tänk att han cyklar omkring på de vita molnen, sa Majken. Vad gör han om det inte finns några moln då?
- Han kan ju allt så han cyklar nog då också, sa jag.
- Tror du att han är så där Gode Gud?
- Ja, det tror jag.
- Men du, sa Majken. Om man tror på Gud så vill ju Gud att man skall vara snäll. Varför är inte alla snälla då?
- För att människor inte är Gud, sa jag.
- Är de som går i kyrkan snällare än jag?
- Nej, det tror jag inte, sa jag.
- Jag får ju inte ens gå in i kyrkan, sa Majken. De tror väl att jag skall bajsa på mattan.
- Det är inte Gud som säger att du inte får gå in i kyrkan. Det är de där människorna som bestämmer
i kyrkan som säger att du inte får gå in där. Det är inte för att de tror att du skulle bajsa, utan för att
det kan finnas människor som är allergiska mot hundhår.
- Tror du Gud är allergisk mot mig?
- Nej, det tror jag inte. Han gillar dig skarpt. Man måste ju inte gå i kyrkan för att tala med Gud, sa jag.
- Vadå, tala med? Man vet ju inte vem man talar med om man inte kan se honom, sa Majken.
- Jag skall berätta en sannsaga för dig, sa jag. Det var en gång en kvinna som trodde att hon tappat sin tro.
Hon arbetade i kyrkan med människor som inte hade någonstans att bo. Då fick de komma till kyrkan för att bo där. De andra som arbetade i den kyrkan tyckte inte att den kvinnan som lät de bostadslösa bo där, var tillräckligt fin och kyrklig eller passade in i deras fina kyrka. De människorna bestämde sig för att de skulle vara stygga mot kvinnan och de vände henne ryggen. De talade inte med henne, spred lögner om henne och var riktigt elaka mot henne, tills hon blev riktigt sjuk av deras elakheter. Då slutade hon att tro på Gud.
- Vad sorgligt, sa Majken.
- Ja, det var det, men till sist förstod hon att det var inte Gud som var stygg, utan det var de där människorna
som trodde att de var smågudar allihopa, som var ena elaka kräk.
- Jag har inte bestämt mig än. sa Majken.
- Om vadå, sa jag?
- Om jag skall tro på Gud.
- Majken, sa jag. Det är rätt ofarligt att tro på Gud, men det är inte ofarligt att ha med Hans självutnämnda ställföreträdare här på jorden att göra.
- Jag tror jag väljer när han cyklar, sa Majken. Tror du att jag kan lära mg cykla som Gud?
- Klart att du kan! Gullehund!

Majken har blivit en blodhund.

- Herre Gud! Du blöder ju som en gris, skrek Majken förfärat.
- Klart att jag gör, flämtade jag. Jag har ju fått ett batteri i huvudet.
- Varför fick du ett batteri i huvudet då?
- För att jag skulle lägga upp det på hyllan i klädkammaren. Var det något mer?
- Det vet väl inte jag, sa Majken. Jag var ju inte där.
- Nej, sa jag. Det var konstigt att du inte var där, för du är ju alltid där jag är.
- Vad otäck du ser ut med allt blod som rinner, sa Majken.
- Titta inte då!
- Man kan ju inte låta bli.
- Gå Majken! Gå härifrån!
- Det har droppat på golvet, sa Majken.
- DU SLICKAR INTE PÅ GOLVET! Hör du det!!
- Vem har sagt att jag skulle slicka på golvet?
- Vad gjorde du när vi städade i stugan? Jo, du slickade på golvet där det låg råttskit!
- Det är väl en väldig skillnad på råttskit och blod, sa Majken.
- Du är bara för äcklig, sa jag.
- Skall du säga som blodar ner hela golvet. Jag känner mig matt. Tror jag måste lägga mig ner så jag
inte svimmar.
- MAJKEN!!!! Nu la du dig mitt i blodet!
- Ja, Herre Gud! Nu la jag mig mitt i blodet.
- Nu måste jag bada dig när jag har tvättat och plåstrat mig.
- Ja, det måste du. Ta du och tvätta dig i lugn och ro och plåstra in dig ordentligt så kan du bada mig sedan.
- Himmel, vad det gör ont i skallen, sa jag.
- Så kan det bli när man tappar batterier i huvudet, sa Majken.
- Nu kan du komma och bada, ropade jag. Majken kom inte. MAJKEN!!!!!
- Varför skriker du? Man kan ju bli lomhörd som en fågel.
- VAR ÄR BLODET MAJKEEEEEN!?
- Vilket blod, sa Majken.
- Jag visste det. Jag är såååååå dum! Varför tvättade jag inte dig först?
- För att du bryr dig mest om dig själv, sa Majken.
- Vi skall tala allvar du och jag.
- Det låter inget vidare.
- Är du enblodhund?
- Ja, jag erkänner direkt, sa Majken. Jag är en blodhund. 
- Nej, DU ÄR INGEN BLODHUND! Du är en holländsk fågelhund och du är inte en blodätare.
- Är jag en fågelhund?
- Ja, det är du och det anstår inte en fin fågelhund att dricka blod.
- Jag kanske är en vamp, sa Majken.
- Vampyr, sa jag.
- Vadå vampyr? Jag kanske är en blodvamp, sa Majken.
- Nu lägger du av! In i badet!
- Ser du något blod?
- NEJ; DET SER JAG INTE FÖR DET HAR DU ÄTIT UPP!
- Vad högt du skriker! Jag blir en lom. Varför skall jag bada när jag är ren, flabbade Majken.
- Jag ger upp!
- Klokt beslut, sa Majken

Majken Sjunger!

- Ska vi plocka äpplen i min trädgård, sjöng Majken.
- Körsbär, sa jag.
- Vadå körsbär?
- Låten heter så, sa jag.
- Vilken låt, sa Majken?
- Den du sjunger.
- Hur kan den heta det när jag sjunger plocka äpplen?
- Från början heter den så, sa jag.
- Nu heter den plocka äpplen, sa Majken.
- Du är påhittig du, sa jag.
- Vad är det?
- När man hittar på andra texter på sånger som egentligen heter något annat.
- Vad småaktig du är, sa Majken.
- Vad menar du med det?
- Om jag sjunger plocka äpplen så är jag storaktig och om du sjunger om körsbär är du småaktig.
- Hur fick du ihop det där?
- Äpplen är stora och körsbär är små, bananer är gula och päron är blå,sa Majken.
- Du är ju knasig, sa jag.
- Jaha, så fort jag är smartare än du, så kommer du dragandes med att jag är knasig.
- Sjung då för tusan om dina äpplen, sa jag.
- Nej, snorade Majken. Jag kommer aldrig mer att sjunga. Du har sårat min själ!
- Det var inte meningen. Sjung nu.
- Nej, jag har avlidit, sa Majken.
- Avgått, sa jag.
- Säger jag att jag har avlidit så har jag avlidit, sa Majken
- Majken! Nu får du lyssna! Avlida är att dö, sa jag.
- Vill du att jag skall dö nu också?
- Nej, det vill jag ju inte. Jag förklarar bara skillnaden mellan att avgå och att avlida.
- Om jag lider av dig så avlider jag, sa Majken. Och vad gör du då? Jo, börjar prata om döden! Varför skall du alltid vara så karmatisk?
- Dramatisk, sa jag.
- Säger jag karmatisk så säger jag karmatisk och jag vill inte dö, skrek Majken!
- Det är det ingen som har sagt, sa jag.
- Kommer man till himlen när man dör, frågade Majken.
- Ja, sa jag. Det är klart att man kommer till himlen.
- Får man vingar då och blir en ängel?
- Ja, du får det och du blir en vacker Majkenängel.
- Får man göra vad man vill i himlen när man är ängel?
- Ja, det får man.
- Får man sjunga plocka äpplen i min trädgård?
- Ja, det får man.
- VARFÖR FÅR JAG INTE DET HÄR DÅ, skrek Majken två centimeter från mitt vänstra öra?
- Det får du, sa jag
 

Majken önskar Happy Valentine!

Majken och jag önskar alla en riktigt fin Alla Hjärtans dag!
- Skriv att jag skall få en hjärtklänning.
- Ja, ja, jag skriver att du skall få en hjärtklänning,sa jag
- Den skall vara rosa, sa Majken.
- Ja, den skall vara rosa, svarade jag.
- E du sjuk eller, sa Majken?
- Vad menar du?
- Du säger ju ja till allt jag säger. det brukar ju vara ett himla hallå om jag ber om något.
- Man skall vara snäll på Alla Hjärtans Dag, sa jag.
- Då fattar jag, sa Majken. I morgon är det samma visa igen alltså. Om du visste hur jobbig du är när jag aldrig får någonting..
- Man kan inte få allt. Då får man flytta till en miljonär, sa jag.
- Får man allt om man flyttar till en militär, sa Majken.
- Miljonär, sa jag.
- Det sa jag ju.
- Nej, du sa militär. Militärer har militärkläder och åker till Afganistan och skjuter på Afganer, sa jag.
- Aha, sa Majken. Är det därför det finns så lite Afganhundar? Jag tycker att de ser malliga ut, så de kan lika gärna skjuta på dem.
- Nu blev det fel igen, sa jag. Våra militärer åker till Afganistan och skyddar Afganer.
- Vem skjuter de på då?
- De skjuter inte på någon, sa jag. De har gevär ifall de måste skjuta.
- Om de måste skjuta då? Vem skjuter de då?
- På fienden, sa jag.
- Vem är fienden, undrade Majken.
- Det vet jag inte, sa jag.
- Vem är det som rör till det nu? Först säger du att de åker och skjuter Afganhundar och sedan säger du att de inte skjuter och sedan att de skjuter fiender. Då måste de ju veta vem som är fiender!
- Ja, de skjuter väl på dem som skjuter Afganer.
- Vem är så dum så att de skjuter på Afganhundar då?
- MAJKEN! De skjuter inte på Afganhundar! De skjuter på människor som vill skjuta Afganer!
- E du go eller? Skjuter de på Afganer eller Afganer?
- Nu tar vi det igen! Människor som bor i Afganistan kallas Afganer. Det är de människorna som militären skyddar. INTE AFGANHUNDAR!!!
- Vilken stad är Afganerna i då, frågade Majken.
- De är inte i någon stad, jo en del är där men annars är de bland bergen.
- Om du säger att det finns Afganer i stan, då måste de ju vara i stan. Du är ju knäpp! Vem har sagt att jag vill bo där?
- Jag sa att du får flytta till en miljonär om du skall få allt du pekar på, sa jag.
- Jag vill inte flytta till nån militär, bölade Majken.
- Jag ger upp, sa jag. det var ju meningen att det skulle bli en fin dag idag!
- Klart det blir en fin dag, sa Majken

Äggula i håret!

Majken har bestämt sig för att få vackrare hår. Vi har inte samma uppfattning om hur hon skall gå till väga.
- Jag läste i en av dina blaskor, att man skall ha ägg i håren, sa Majken.
- Ja, sa jag. Det var förr man hade det.
- Jag vill ha ägg i håret, sa hon.
- Det finns så bra shampo och balsam för hundar idag, så du behöver inte ha ägg i håret. Förresten så var det bara äggulan man hade i håret.
- Om jag säger att jag vill ha ägg i håret så vill jag ha ägg i håret! Hör du vad jag säger?
- Det kan jag inte undgå, sa jag.
- Gå och hämta ett ägg då!
- Majken! Nu dämpar du ner tonen lite. Här tar vi inte ägg i håret!
- Kärring, viskade Majken.
- Vad sa du, sa jag?
- Kärlek, sa Majken och flinade.
- Tänk på vad du kallar mig. Vi får ta ett snack.
- Herre Gud! Inte nu igen! Du måste älska att höra din egen röst.
- Kom nu!
- Ok! Börja med ditt snack så kan jag fylla i om jag ids, sa Majken.
- När jag säger nej, så betyder det nej. Vet du vad nej betyder?
- Nej, sa Majken.
- Då skall jag förklara det för dig!
- E du dum eller? Jag sa ju att nej betyder nej. Du är ju korkad på riktigt.
- Det är just sådana kommentarer jag inte vill höra.
- Nähä, sa Majken. Först frågar du vad nej betyder och när jag svarar rätt på frågan så får man skäll. Du är igen god vän till mig längre.
- Då får jag väl vara din ovän då, sa jag.
- Jag har inga vänner, bölade Majken. Ingen vill ha mig!
- Du vet att jag älskar dig, sa jag.
- Får jag ägg i håret då?
- Nej, du får inte ägg i håret.
- Om du verkligen älskar mig så där på riktigt, så skulle du gärna ge mig ägg i håret.
- Det blir väldigt kladdig, sa jag i ett försök att slippa.
- Det gör inget, sa en tårögd Majken. Jag kan slicka upp resterna.
- Nu är du genomskådad min unga dam, sa jag. Du vill ha ägg att äta!
- Har jag helt plötsligt blivit usatt för röntgen, utan att veta om det, sa Majken.
- Nej, det har du inte, men jag fattar att du vill ha ägg.
- Det var ju ett smart drag som dök upp hos dig. Majken vill ha ägg! Ha!! Det vill till en hel del innan poletten trillar ner i din maskin.
- Ok, jag hämtar ett ägg, sa jag.
- Knäck det i huvudet, sa Majken.
- Kommer jag inte att göra, sa jag. Du får det i matskålen.
- KNÄCK ÄGGET I SKALLEN!!!vrålade Majken.
- Ok, Jag knäcker det i skallen på dig.
- Vad knäpp du är! Knäcker ägg i skallen på din bästa vän.
 

Majken är förnärmad!

På promenade igår påpekade jag lite försiktigt för Majken att vi behöver lägga på ett kol för att försöka minska i omfång, både hon och jag.
- Tala för dig själv, sa Majken. Vem är det som bakar, lagar mat, köper banatårtor?
- Jaja, sa jag. Du hade inte varit så tjock om du inte hade suttit och skrålat att du aldrig får tillräckligt med mat.
- Du menar alltså att jag skall sitta och svälta medan du vräker in i hålet under näsan?
- Nej, det menar jag ju inte. Jag menar att både du och jag borde tänka lite mer på figuren. Varför skall du alltid ta mig så bokstavligt?
- Va? Vad var det där?
- Vadå?
- Skall jag ta dig bokstavligt eller skall jag ta dig bokstavligt?
- Vem är knäpp nu, frågade jag
- Hörru! Jag blir tilsagd att ta det du säger bokstavligt ena minuten och vips, i nästa minut skall jag inte göra det. Man blir ju skitofren hos dig, skrek Majken.
- Det heter scitzofren, sa jag.
- I min värld heter det skitofren, skrek Majken!
- Skit samma, sa jag.
- Vad trött jag blir på dig och dina nycker, väste Majken och trodde jag inte hörde vad hon sa.
- Du vet inte vad nycker är, sa jag.
- Skit i samma, sa Majken. Jag tänker i alla fall äta som vanligt. Vill du sitta med något grönt blad framför dig så kan du göra det.
- Vem har sagt att jag skall äta gröna blad?
- Du brukar ju sitta och fjanta dig och tycka att dina gröna blad är isiga i munnen.
- Det är isbergssallad och de är krispiga och goda i munnen, sa jag.
- Du är ju inte riktigt klok! Äter du isberg?
- Salladen heter så, sa jag.
- Vet du att båtar som kör på isbergssallad sjunker, sa Majken?
- Nej, sa jag. De kan sjunka om de kör på isberg.
- Skit i samma, sa Majken. Jag tror inte det är hälsosamt att äta isberg.
- MAJKEEEN! Jag äter inte isberg!
- Vem bryr sig, sa Majken.
- Jag äter i alla fall inte döa råttor, som en viss dam med förtjusning smäller i sig.
- Alltid skall du slå under magen, vrålade Majken.
- Under bältet, sa jag.
- E du dum eller? Har jag bälte? Nej!!!!!! Där bältet skulle suttit på mig finns det en mage under och det är där du alltid slår med dina sliringar, gapade Majken.
- Gliringar, sa jag.
- Nu får du väl för f..n ge dig, sa Majken.

Majken bestämde hur det skulle vara!

Snart kan jag plocka bort diverse jätteråttor och tomtar och förpassa dem till en låda i källaren till nästa jul.
- E du inte klok! Skall du slänga ner Krusifilia Råttson i en låda, vrålade Majken.
- Julen är ju snart över, argumenterade jag.
- Du kan packa ner den där lilla fjantiga granen, men Krusifilia skall stå där hon står. Hon påminner mig om att det finns fler råttor där ute som bara väntar på att jag skall hugga tänderna i dem.
- Vi diskuterar inte det ämnet, sa jag. Är det ok om jag plockar bort jultomtarna och julgranskulorna som hänger på henne?
- Ja, fast inte lyset, sa Majken.
- Ljuset, sa jag.
- Det är väl inget ljus, det är ju lyse som lyser omkring henne. Ljus är ju de där långa vita, kan jag upplysa dig om, sa Majken.
- Ja, ja, hon får vara på lyset, sa jag.
- Har du några nyårslöften, undrade Majken.
- Nej.
- Det har jag. Jag skall utveckla mig själv och mina synkade talanger.
- Synska, sa jag.
- Vad du är på hugget hela tiden. Du vet inget om mina synkade talanger, så du skall inte prata i det ämnet.
- Du gör bort dig om du kallar det synkade, sa jag.
- Haha! Gör bort mig! Enfalden eller tvåfalden snackar, flabbade Majken. Kan du fråga en sak?
- Får jag fråga en sak, heter det, sa jag.
- Nu är det så att jag vill att du frågar mig en sak! Då heter det så! Fråga mig om vad som helst så skall Oraklet Majken svara med sin djupa alt.
- Ok, va e klockan?
- På väggen i köket, sa Majken. Du är verkligen Kodum!! Vet du inte ens var klockan är?
- Jag uttryckte mig nog lite otydligt, sa jag. Jag skulle frågat vad klockan var.
- Stackars dig! Du är kodum! Klockan var väl på samma ställe som när den var tre.
- Majken! Sluta fåna dig! Jag är inte kodum. Du är väldigt lik en svartvit ko, så du skall passa dig för att snacka dumheter.
- Jag är ju hellre kolik än kodum, sa Majken.
- Idag skall vi klippa klor, sa jag.
- Inte jag, sa Majken. Tar du på mig den där Hannibal Lector masken igen så biter jag bena av dig när jag kommer loss.
- Om du inte stökar så förtvivlat när vi skall klippa dina klor så behöver du inte ha den på.
- Lovar, sa Majken.
- Kan jag lita på det?
- Har jag någon gång brutit mina löften?
- Nej, för du har aldrig lovat något.
- Där ser du! Då kan jag aldrig ha brutit några heller. Jag är superhunden från vidderna!
- Nej, du är ifrån Skåne, sa jag.
- Har jag sagt något annat, sa Majken. Vidderna i Skåne!