Majken är förnärmad!

På promenade igår påpekade jag lite försiktigt för Majken att vi behöver lägga på ett kol för att försöka minska i omfång, både hon och jag.
- Tala för dig själv, sa Majken. Vem är det som bakar, lagar mat, köper banatårtor?
- Jaja, sa jag. Du hade inte varit så tjock om du inte hade suttit och skrålat att du aldrig får tillräckligt med mat.
- Du menar alltså att jag skall sitta och svälta medan du vräker in i hålet under näsan?
- Nej, det menar jag ju inte. Jag menar att både du och jag borde tänka lite mer på figuren. Varför skall du alltid ta mig så bokstavligt?
- Va? Vad var det där?
- Vadå?
- Skall jag ta dig bokstavligt eller skall jag ta dig bokstavligt?
- Vem är knäpp nu, frågade jag
- Hörru! Jag blir tilsagd att ta det du säger bokstavligt ena minuten och vips, i nästa minut skall jag inte göra det. Man blir ju skitofren hos dig, skrek Majken.
- Det heter scitzofren, sa jag.
- I min värld heter det skitofren, skrek Majken!
- Skit samma, sa jag.
- Vad trött jag blir på dig och dina nycker, väste Majken och trodde jag inte hörde vad hon sa.
- Du vet inte vad nycker är, sa jag.
- Skit i samma, sa Majken. Jag tänker i alla fall äta som vanligt. Vill du sitta med något grönt blad framför dig så kan du göra det.
- Vem har sagt att jag skall äta gröna blad?
- Du brukar ju sitta och fjanta dig och tycka att dina gröna blad är isiga i munnen.
- Det är isbergssallad och de är krispiga och goda i munnen, sa jag.
- Du är ju inte riktigt klok! Äter du isberg?
- Salladen heter så, sa jag.
- Vet du att båtar som kör på isbergssallad sjunker, sa Majken?
- Nej, sa jag. De kan sjunka om de kör på isberg.
- Skit i samma, sa Majken. Jag tror inte det är hälsosamt att äta isberg.
- MAJKEEEN! Jag äter inte isberg!
- Vem bryr sig, sa Majken.
- Jag äter i alla fall inte döa råttor, som en viss dam med förtjusning smäller i sig.
- Alltid skall du slå under magen, vrålade Majken.
- Under bältet, sa jag.
- E du dum eller? Har jag bälte? Nej!!!!!! Där bältet skulle suttit på mig finns det en mage under och det är där du alltid slår med dina sliringar, gapade Majken.
- Gliringar, sa jag.
- Nu får du väl för f..n ge dig, sa Majken.