Majken bestämde hur det skulle vara!

Snart kan jag plocka bort diverse jätteråttor och tomtar och förpassa dem till en låda i källaren till nästa jul.
- E du inte klok! Skall du slänga ner Krusifilia Råttson i en låda, vrålade Majken.
- Julen är ju snart över, argumenterade jag.
- Du kan packa ner den där lilla fjantiga granen, men Krusifilia skall stå där hon står. Hon påminner mig om att det finns fler råttor där ute som bara väntar på att jag skall hugga tänderna i dem.
- Vi diskuterar inte det ämnet, sa jag. Är det ok om jag plockar bort jultomtarna och julgranskulorna som hänger på henne?
- Ja, fast inte lyset, sa Majken.
- Ljuset, sa jag.
- Det är väl inget ljus, det är ju lyse som lyser omkring henne. Ljus är ju de där långa vita, kan jag upplysa dig om, sa Majken.
- Ja, ja, hon får vara på lyset, sa jag.
- Har du några nyårslöften, undrade Majken.
- Nej.
- Det har jag. Jag skall utveckla mig själv och mina synkade talanger.
- Synska, sa jag.
- Vad du är på hugget hela tiden. Du vet inget om mina synkade talanger, så du skall inte prata i det ämnet.
- Du gör bort dig om du kallar det synkade, sa jag.
- Haha! Gör bort mig! Enfalden eller tvåfalden snackar, flabbade Majken. Kan du fråga en sak?
- Får jag fråga en sak, heter det, sa jag.
- Nu är det så att jag vill att du frågar mig en sak! Då heter det så! Fråga mig om vad som helst så skall Oraklet Majken svara med sin djupa alt.
- Ok, va e klockan?
- På väggen i köket, sa Majken. Du är verkligen Kodum!! Vet du inte ens var klockan är?
- Jag uttryckte mig nog lite otydligt, sa jag. Jag skulle frågat vad klockan var.
- Stackars dig! Du är kodum! Klockan var väl på samma ställe som när den var tre.
- Majken! Sluta fåna dig! Jag är inte kodum. Du är väldigt lik en svartvit ko, så du skall passa dig för att snacka dumheter.
- Jag är ju hellre kolik än kodum, sa Majken.
- Idag skall vi klippa klor, sa jag.
- Inte jag, sa Majken. Tar du på mig den där Hannibal Lector masken igen så biter jag bena av dig när jag kommer loss.
- Om du inte stökar så förtvivlat när vi skall klippa dina klor så behöver du inte ha den på.
- Lovar, sa Majken.
- Kan jag lita på det?
- Har jag någon gång brutit mina löften?
- Nej, för du har aldrig lovat något.
- Där ser du! Då kan jag aldrig ha brutit några heller. Jag är superhunden från vidderna!
- Nej, du är ifrån Skåne, sa jag.
- Har jag sagt något annat, sa Majken. Vidderna i Skåne!