Majken osar ner!

- Majken!!!!!!!!!!!! Vad gör du?

- Vadå? Det ser du väl att jag gör kattpannkakor.

- Majken! Man kan inte laga mat mitt i natten. Du osar ju ner hela huset.

- Om jag är hungrig och det finns kattsmet och du inte är i vägen hela tiden, så kan jag laga mat på natten.

- Du skall inte vara hungrig på natten! Du skall sova!

- Jaså, sa Majken. Skall du bestämma över min hunger nu också? Är jag hungrig så är jag hungrig.

- Det är inte bra att äta på natten. Magen behöver vila då.

- Inte min.

- Jo, Majken. Alla magar går ner i dvala då och då skall man inte fylla på med mat.

- Min mage går aldrig ner i dvala, sa Majken.

- Nej, jag har märkt det.

- Om det hade funnits lite mer smet, så hade du kunnat få en pannkaka, men nu räcker det bara till mig.

- Så mycket smet finns inte i denna världen.

- E du dum eller? Om jag inte får ner alla kattpannkakorna så får du resten.

- Majken!! Du får ner alla!

- Jag vet. Det är ju ändå så att din mage är i dvala och inte vill ha.

- Du slutar att laga mat NU!

- Snart, sa Majken.

- NU!!!!! Och du äter inte en enda smula av de där pannkakorna innan du har sovit och varit ute och kissat och bajsat!

- Jag behöver nog gå ut nu, sa Majken.

- Det behöver du inte! Ta av dig den där fåniga kockmössan och gå och lägg dig!

- Du är hjärtlös, vrålade Majken. Man skall ha på sig på huvudet när man lagar mat så man inte får hår i maten.

- Så mycket äckeltyg som du stoppar i dig så gör det inget om du får lite hår i maten.

- Får man fråga en sak?

- Ja, det får man.

- Tycker du att alla kockar ser fåniga ut, eller är det bara mig du vill hacka på?

- Du får tycka synd om dig om du måste, men nu skall du i säng!!! Fattar du????

- Ditt lea stycke!

- Vad sa du?

- Jag råkade som av en händelse tänka högt, sa Majken.

- Vem ger dig mat, promenader, hundgodis, bad, fästingmedel osv?

- Kan jag hjälpa att jag är hungrig, snorade Majken. Du är minsann ingen liten trana själv.

- Tana!

- Va?

- Mager tana, heter det. Trana är en fågel med långa ben som kan dansa.

- Om jag säger trana så säger jag trana, sa Majken.

- OK! Nu vill denna tranan att du går raka vägen i säng.

- Vad löjlig du skulle se ut om du var en trana, sa Majken.

- MAJKEN!!!!!!!

- JA! JAG ÄR INTE DÖV!

Majken vid Majbrasan!

- Vad kallt det är, sa Majken när hon stod vid majbrasan.
- Det brukar ju vara så här kallt, sa jag. Vi har blivit bortskämda med värme över påsken.
- Jag är då sannerligen inte bortskämd, sa Majken.
- Jo, det är du.
- Kan du säga en enda sak som jag är bortskämd med? Kan du det??
- Du får alltid tjingen på min smörgås.
- Vadå tjingen, sa Majken?
- Ja, sista biten.
- Du menar smulan som du råkar skrapa ner från bordet.
- Nej Majken. Det menar jag inte. Jag menar att du ALLTID får sista biten smörgås av mig!
- Den är väldigt liten.
- Kan du tala om för mig vad du får sedan?
- Ingenting, sa Majken. Jag får ingenting, men du sitter och vräker i dig.
- Jag vräker inte i mig, sa jag. Jag äter min gröt och dricker mitt te och äter nästan en hel smörgås.
- Och vad får jag när du sitter och vräker i dig?
- Tjingen av min smörgås.
- Jag kommer att svälta ihjäl, sa Majken.
- Du får ju din mat sedan, sa jag.
- Sedan kanske är för sent. Jag kanske faller ihop som ett torrt skinn.
- Både du och jag har lite övervikt, sa jag.
- Tala för dig själv, sa Majken. Jag behöver varenda gram för att överleva i det här huset.
- Du får gröt, kulor, vitaminer, omega 3, kyckling, ris, mariekex och så vidare.
- De där mariekexen är ju torra så det dammar i truten. Försök att vissla efter ett par sådana du.
- Då tar vi bort dem från din meny.
- Du tar inte bort någonting från min meny, sa Majken. Förstår du inte att jag blir väldigt frusen om jag har för lite hull?
- Majken! Du fryser aldrig! Jag har aldrig sett dig huttra eller få gåshud.
- E du dum eller? Jag kan väl inte få gåshud. Jag har hundhud. Hör du det! HUNDHUD!!!!
- Man säger gåshud när man fryser så man blir knottrig.
- Min hundhud blir aldrig kottig, sa Majken.
- Knottrig, sa jag.
- Vad är det?
- När det blir som små bulor av köld.
- Du är ju knäpp, sa Majken.
- Tack för den, sa jag. Vad skall vi göra åt det då?
- Du får väl gå en normalkurs, flinade Majken.
- Skall inte du också gå kurs?
- Jag är redan normal, lagom och väldigt klok.
- Ibland är du faktiskt riktigt klok, sa jag.
- Skall du stå länge vid den här brasan, frågade Majken.
- Vill du gå hem?
- Ja, fast inte i lag med dig. De kan ju tro att vi är släkt.


Majkens Tapeter

- Du måste använda blått som vattnet om du skall skriva om mig, sa Majken, medan hon låg och päste
  i spat.
- Självklart, sa jag.
- Tänk att det är så gott att ta sig ett avslappnande bad, sa Majken. Du borde prova det.
- Jag kanske skall ta och hoppa ner till dig.
- Nej, för Guds skull, gör inte det. Då blir det överrinning.
- Översvämning, sa jag.
- Va?
- Översvämning! Det rinner över kanten, sa jag.
- Ja, jag sa ju det, sa Majken. Fast egentligen vill jag inte ha dina baciller.
- Vadå baciller?
- Ja, vem vet var du har varit med din kropp? Du kanske är alldeles full med lus och loppor och det vill jag    inte ha i pälsen, Sörru!
- Vem är det som kommer dragandes med kaninloppor och fästingar?
- Jag har väl fått dem av dig, sa Majken.
- Vem är det som fastnade under altanen när hon jagade kaniner som var fulla med loppor?
- Ja, vem hade gett de stackars kaninerna loppor, sa Majken. Jag tror att det var du!
- Så var det nog diskuterat med det, sa jag.
- Så är du jämt. Så fort det börjar osa så skall du byta ämne. Har du någon gång frågat dig varför du håller på så, sa Majken.
- Har du blivit någon sorts terapeut nu också?
- Jag vill inte vara en tapet, vrålade Majken!
- Terapeut, sa jag. Det är någon som benar ut och hjälper till med problem, sa jag.
- Jag vill inte bli urbenad, sa Majken. Det gör säkert skitont.
- Det är väl ingen som säger att du blir urbenad heller. Knashund!
- Du säger ju att de benar ut!
- Ja, problemen.
- Benar de ut problemen?
- Ja
- Var sitter problemen, frågade Majken?
- De kan sitta lite varstans, sa jag.
- Herre Gud! Då kan de ju få bena ur hela kroppen! Vad är det för idioter som går till såna där tapeter och blir urbenade som en torsfilé?
- Majken! Du förstår inte detta! Vi lägger ner denna diskussionen NU!
- Du tar INTE mig till någon tapet!
- Nej, det gör jag inte.
- Det är bättre att du går till tapeten, sa Majken. Vore häftigt att se dig slinka in genom brevlådan alldeles benlös.
- Du är lika snäll som vanligt, sa jag.
- Ja, sa Majken. Och jag har INGA problem!
-

Majken tjatar!

- Jag vill ha en baddräkt, sa Majken.
- Hur ser du ut?
- Visst är jag fin?
- Nej, du är utspökad, sa jag.
- Ser du att jag har läfftift och nagellack?
- Läppstift heter det.
- Ja, det sa jag ju.
- Nej, du sa läfftift. Det säger små barn som inte kan säga läppstift, sa jag.
- Skit i samma, sa Majken. Jag vill ha en baddräkt!
- Det är för tidigt att bada. Det är jättekallt i vattnet.
- Vem har sagt att jag skall bada, sa Majken.
- Vad skall du med baddräkt till om du inte skall bada, sa jag?
- Jag kanske bara skall gå omkring och låtsasbada, sa Majken.
- Skall du ha en hel baddräkt, undrade jag.
- Det är väl klart att jag skall ha en hel baddräkt. E du dum eller? Vad skall jag ha en trasig baddräkt till?
- Jag menade inte trasig. Jag menade att du kanske ville ha en bikini?
- Vad är det?
- En tvådelad baddräkt, sa jag.
- Jag vill inte ha en trasig baddräkt, bölade Majken. Jag vill ha en hel!
- Herre Gud! Vad du fattar trögt, sa jag. En bikini är också en baddräkt, fast den är delad i två delar. Ett par byxor och en bh.
- Jag vill inte ha någon bh, sa Majken. Jag vill ha en rosa baddräkt som är en del som är hel.
- Jaha, sa jag.
- Jag måste få en hel. Jag vill inte visa min knapp.
- Vad menar du?
- Min kavelknapp sticker ut och jag vill inte visa den.
- Navel heter det, sa jag. Din lilla navel är så fin så det gör inget att den syns. Du har haft ett litet navelbråck när du var en liten valp och då blir det som en liten knapp.
- Tänk om jag ligger där på stranden och solar min kavelknapp och så kommer det en fågelmås och äter upp den med hull och hår, sa Majken.
- Måsar gillar inte navlar, sa jag.
- Hur vet du det?
- Jag bara vet det, sa jag.
- Jag måste ha solglasögon också, sa Majken.
- Du kan låna ett par av mig.
- Och se ut som en käring? Nähä du! Det skall vara nya som går ihop med baddräkten. Du är ju alldeles ute!
- Det blir nog bra, sa jag.
- Man måste passa sig för det ultralätta ljuset sörru!, sa Majken.
- Ultravioletta, sa jag.
- VAD DU MÄRKER ORD HELA TIDEN!
- Ja, sa jag. Jag vill ju att du skall lära dig de rätta orden.
- Är det så viktigt för dig så får du väl hålla på att vara en tjötröv som vanligt, sa Majken.
-

Majken vill tala om GUD!

- Idag vill jag tala med dig om Gud, sa Majken.
- Ojdå, sa jag.
- Vadå ojdå? Är det så konstigt att man undrar någonting om Gud? Han syns ju inte och ändå ropar alla på
Gode Gud så fort det är något.
- Det är klart att man kan undra.
- Ja, jag undrar! hur ser han ut, den där Gud?
- Det är det nog ingen som vet, sa jag.
- De säger att han kan allt, vet allt, ser och hör allt. Hur kan han göra det när ingen ens vet hur han ser ut?
- Vilka de säger det?
- Ja, de som tror på honom och att han finns någonstans i allt.
- I den kristna religionen är han treenig, sa jag.
- Va?
- Han är treenig, sa jag. Fadern, Sonen och Den Helige Anden.
- Har han tre grenar som ett träd då, undrade Majken.
- Ja, den liknelsen var riktigt bra, sa jag.
- Jag vet, sa Majken. Ibland blir jag själv förvånad över vad jag får allt ifrån.
- Vad var det du ville veta?
- Kan Gud cykla?
- Ja, det är ju klart att han kan om han kan allt.
- Kan han flyga?
- Det kan han säkert, sa jag.
- Varför är han så korkad att han cyklar när han kan flyga, flinade Majken.
- Han kanske gillar att cykla, sa jag.
- Tänk att han cyklar omkring på de vita molnen, sa Majken. Vad gör han om det inte finns några moln då?
- Han kan ju allt så han cyklar nog då också, sa jag.
- Tror du att han är så där Gode Gud?
- Ja, det tror jag.
- Men du, sa Majken. Om man tror på Gud så vill ju Gud att man skall vara snäll. Varför är inte alla snälla då?
- För att människor inte är Gud, sa jag.
- Är de som går i kyrkan snällare än jag?
- Nej, det tror jag inte, sa jag.
- Jag får ju inte ens gå in i kyrkan, sa Majken. De tror väl att jag skall bajsa på mattan.
- Det är inte Gud som säger att du inte får gå in i kyrkan. Det är de där människorna som bestämmer
i kyrkan som säger att du inte får gå in där. Det är inte för att de tror att du skulle bajsa, utan för att
det kan finnas människor som är allergiska mot hundhår.
- Tror du Gud är allergisk mot mig?
- Nej, det tror jag inte. Han gillar dig skarpt. Man måste ju inte gå i kyrkan för att tala med Gud, sa jag.
- Vadå, tala med? Man vet ju inte vem man talar med om man inte kan se honom, sa Majken.
- Jag skall berätta en sannsaga för dig, sa jag. Det var en gång en kvinna som trodde att hon tappat sin tro.
Hon arbetade i kyrkan med människor som inte hade någonstans att bo. Då fick de komma till kyrkan för att bo där. De andra som arbetade i den kyrkan tyckte inte att den kvinnan som lät de bostadslösa bo där, var tillräckligt fin och kyrklig eller passade in i deras fina kyrka. De människorna bestämde sig för att de skulle vara stygga mot kvinnan och de vände henne ryggen. De talade inte med henne, spred lögner om henne och var riktigt elaka mot henne, tills hon blev riktigt sjuk av deras elakheter. Då slutade hon att tro på Gud.
- Vad sorgligt, sa Majken.
- Ja, det var det, men till sist förstod hon att det var inte Gud som var stygg, utan det var de där människorna
som trodde att de var smågudar allihopa, som var ena elaka kräk.
- Jag har inte bestämt mig än. sa Majken.
- Om vadå, sa jag?
- Om jag skall tro på Gud.
- Majken, sa jag. Det är rätt ofarligt att tro på Gud, men det är inte ofarligt att ha med Hans självutnämnda ställföreträdare här på jorden att göra.
- Jag tror jag väljer när han cyklar, sa Majken. Tror du att jag kan lära mg cykla som Gud?
- Klart att du kan! Gullehund!

Majken har blivit en blodhund.

- Herre Gud! Du blöder ju som en gris, skrek Majken förfärat.
- Klart att jag gör, flämtade jag. Jag har ju fått ett batteri i huvudet.
- Varför fick du ett batteri i huvudet då?
- För att jag skulle lägga upp det på hyllan i klädkammaren. Var det något mer?
- Det vet väl inte jag, sa Majken. Jag var ju inte där.
- Nej, sa jag. Det var konstigt att du inte var där, för du är ju alltid där jag är.
- Vad otäck du ser ut med allt blod som rinner, sa Majken.
- Titta inte då!
- Man kan ju inte låta bli.
- Gå Majken! Gå härifrån!
- Det har droppat på golvet, sa Majken.
- DU SLICKAR INTE PÅ GOLVET! Hör du det!!
- Vem har sagt att jag skulle slicka på golvet?
- Vad gjorde du när vi städade i stugan? Jo, du slickade på golvet där det låg råttskit!
- Det är väl en väldig skillnad på råttskit och blod, sa Majken.
- Du är bara för äcklig, sa jag.
- Skall du säga som blodar ner hela golvet. Jag känner mig matt. Tror jag måste lägga mig ner så jag
inte svimmar.
- MAJKEN!!!! Nu la du dig mitt i blodet!
- Ja, Herre Gud! Nu la jag mig mitt i blodet.
- Nu måste jag bada dig när jag har tvättat och plåstrat mig.
- Ja, det måste du. Ta du och tvätta dig i lugn och ro och plåstra in dig ordentligt så kan du bada mig sedan.
- Himmel, vad det gör ont i skallen, sa jag.
- Så kan det bli när man tappar batterier i huvudet, sa Majken.
- Nu kan du komma och bada, ropade jag. Majken kom inte. MAJKEN!!!!!
- Varför skriker du? Man kan ju bli lomhörd som en fågel.
- VAR ÄR BLODET MAJKEEEEEN!?
- Vilket blod, sa Majken.
- Jag visste det. Jag är såååååå dum! Varför tvättade jag inte dig först?
- För att du bryr dig mest om dig själv, sa Majken.
- Vi skall tala allvar du och jag.
- Det låter inget vidare.
- Är du enblodhund?
- Ja, jag erkänner direkt, sa Majken. Jag är en blodhund. 
- Nej, DU ÄR INGEN BLODHUND! Du är en holländsk fågelhund och du är inte en blodätare.
- Är jag en fågelhund?
- Ja, det är du och det anstår inte en fin fågelhund att dricka blod.
- Jag kanske är en vamp, sa Majken.
- Vampyr, sa jag.
- Vadå vampyr? Jag kanske är en blodvamp, sa Majken.
- Nu lägger du av! In i badet!
- Ser du något blod?
- NEJ; DET SER JAG INTE FÖR DET HAR DU ÄTIT UPP!
- Vad högt du skriker! Jag blir en lom. Varför skall jag bada när jag är ren, flabbade Majken.
- Jag ger upp!
- Klokt beslut, sa Majken

Majken Sjunger!

- Ska vi plocka äpplen i min trädgård, sjöng Majken.
- Körsbär, sa jag.
- Vadå körsbär?
- Låten heter så, sa jag.
- Vilken låt, sa Majken?
- Den du sjunger.
- Hur kan den heta det när jag sjunger plocka äpplen?
- Från början heter den så, sa jag.
- Nu heter den plocka äpplen, sa Majken.
- Du är påhittig du, sa jag.
- Vad är det?
- När man hittar på andra texter på sånger som egentligen heter något annat.
- Vad småaktig du är, sa Majken.
- Vad menar du med det?
- Om jag sjunger plocka äpplen så är jag storaktig och om du sjunger om körsbär är du småaktig.
- Hur fick du ihop det där?
- Äpplen är stora och körsbär är små, bananer är gula och päron är blå,sa Majken.
- Du är ju knasig, sa jag.
- Jaha, så fort jag är smartare än du, så kommer du dragandes med att jag är knasig.
- Sjung då för tusan om dina äpplen, sa jag.
- Nej, snorade Majken. Jag kommer aldrig mer att sjunga. Du har sårat min själ!
- Det var inte meningen. Sjung nu.
- Nej, jag har avlidit, sa Majken.
- Avgått, sa jag.
- Säger jag att jag har avlidit så har jag avlidit, sa Majken
- Majken! Nu får du lyssna! Avlida är att dö, sa jag.
- Vill du att jag skall dö nu också?
- Nej, det vill jag ju inte. Jag förklarar bara skillnaden mellan att avgå och att avlida.
- Om jag lider av dig så avlider jag, sa Majken. Och vad gör du då? Jo, börjar prata om döden! Varför skall du alltid vara så karmatisk?
- Dramatisk, sa jag.
- Säger jag karmatisk så säger jag karmatisk och jag vill inte dö, skrek Majken!
- Det är det ingen som har sagt, sa jag.
- Kommer man till himlen när man dör, frågade Majken.
- Ja, sa jag. Det är klart att man kommer till himlen.
- Får man vingar då och blir en ängel?
- Ja, du får det och du blir en vacker Majkenängel.
- Får man göra vad man vill i himlen när man är ängel?
- Ja, det får man.
- Får man sjunga plocka äpplen i min trädgård?
- Ja, det får man.
- VARFÖR FÅR JAG INTE DET HÄR DÅ, skrek Majken två centimeter från mitt vänstra öra?
- Det får du, sa jag